”Skitliv. Om ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad” (recension här intill) handlar om den stora grupp unga – för 30 år sedan skulle de kallats vuxna – som driver omkring i arbetslivet utan förtöjning: osäkra jobb, oklara projekt och vikariat, noll koll på framtiden eller ens de närmsta dagarna. Om de alls har jobb.

”Skitliv” kom till på initiativ av Atlas förlag. Man ville ringa in det växande problemet med en arbetsmarknad utan skyddsnät, inte minst att unga inte vågar ställa krav eller protestera när något är käpprätt galet. Facklig aktivitet är inte att tänka på.

–Det handlar inte om själva jobben, arbetsuppgifterna. Utan hur villkoren för jobben matchar resten av livet, eller snarare inte gör det, säger Victor Bernhardtz, redaktör för ”Skitliv”, tillika en av författarna.

De flesta medverkande i boken har själva erfarenheter av att leva i denna arbetsmarknadens limbo, och med allt vad det innebär av problem med välfärdssystemet, som sjukkassa, a-kassa, föräldraledighet, men också svårigheter med boende eftersom det oftast krävs en fast anställning för att få lån.

–Det svenska samhället är byggt för människor med arbete. Vi diskuterar vad som händer när fler och fler lever i en helt annan verklighet, kanske med besked dag från dag om du har jobb, ett liv som inte stämmer överens med den officiella bilden av samhället, säger Victor Bernhardtz.

Atlas förlag ingår i en tryckeripool tillsammans med ett antal mindre förlag som Brombergs, Weyler och Ordfront, för att kunna pressa tryckpriserna. I upphandlingen för ”Skitliv” föll valet på norskägda Livonia Print som trycker i Riga i Lettland.

Men när GS-facken (skogs-, trä- och grafiska branscherna), som är medfinansiärer till ”Skitliv”, fick nys om valet drog de i nödbromsen. Även om Livonia Print inte är kända för några dåliga villkor, så har de inte kollektivavtal. Och för alla företag som ingår i folkrörelse- och fackföreningsstödda Arenagruppen, som Atlas förlag gör, gäller kravet att underleverantörer och samarbetspartners ska ha kollektivavtal. Så det var bara att trycka om, den här gången i Falun.

–Det är viktigt för oss att vi är fackligt korrekta, säger Arenagruppens vd Håkan A Bengtsson. Det är aldrig roligt att behöva trycka om, men det gav oss också möjligheten att korrigera några felaktigheter.

Att det blev en dyr historia förnekar han inte, men avstår från att avslöja något belopp.

–Det händer alla förlag att man måste trycka om ibland, vi hade inte något val, det står i våra manualer och det är viktigt.

Blundern har lett till att Arenagruppen nu inlett samtal med GS-facken för att granska de tryckerier som kan bli aktuella framöver.

–Vi måste vara mer uppmärksamma så vi inte gör om samma misstag.

Victor Bernhardtz fick höra om fadäsen först efteråt, och tycker att det var skönt att man fattade beslut om omtryckning.

–Vi tror ju att starka fackföreningar behövs för att få arbetsmarknaden att fungera, och att det är viktigt med ordentliga avtal. Får du inte jobba mer än några dagar eller månader på ett och samma ställe så är det svårt att ställa några krav, säger han.

Kanske kommer något gott ur detta också, funderar Håkan A Bengtsson:

–Detta kanske leder till kollektivavtal på Livonia Print.