1 Tell the world I’m here

Ulrik Munther

Text & musik: Peter Boström, Thomas G:son, Ulrik Munther

Betyg: 4

Förra året var han yngste deltagaren med ”Soldiers”. I år är det ”Tell the world I’m here”. Ulrik Munther är en av favoriterna och han har mognat ordentligt under ett år. En självsäkrare sångare med en låt som låter som en korsning av U2 och Coldplay. Munther sjunger utan större åthävor men refrängen är, trots ständiga schlagerupprepningar, lite kall. Risk för att tittarna tröttnar redan efter två minuter. Men å andra sidan kan en vuxnare Ulrik Munther, utan den luggslitna kepsen, locka många fans att rösta.


2 Skyline

David Lindgren

Text & musik: Christian Fast, Fernando Fuentes, Henrik Nordenback

Betyg: 3

Även musikalartisten David Lindgren var med 2012. Då inledde han hela finalen med ”Shout it out”. I år siktar han högre med ”Skyline”, men får hård konkurrens av Anton Ewald och Robin Stjernberg som tävlar i samma discogenre. Han har taggat ner sin bankmanlook och försöker vara något mer avslappnad. Lindgren är så speedad att hälften vore nog och refrängens nyckelord ”Here we are” är farligt klistriga. Men mycket transportsträckor emellan och armviftningar som påminner om John Cleeses parodi på tyskar i ”Pang i bygget”.


3 Falling

State of Drama

Text & musik: Göran Werner, Sebastian Hallifax, Emil Gullhamn, James Hallifax

Betyg: 2

Svenska folket har röstat besynnerligt i år. Inte minst när det gäller att bara rösta på män. Här är det fem killar som framför amerikansk bilradiomusik av den mest uttråkande sorten. Absolut den låt jag blev mest överraskad över att den gick vidare. Sångaren Emil Gullhamn kör med årets vanligaste Mellofrisyr – så högt det bara går. Det är inget fel på den här låten. Men eftersom det faktiskt är en tävling och det gäller att sticka ut så borde State of Drama ha få stannat hemma ikväll.


4 Begging

Anton Ewald

Text & musik: Fredrik Kempe, Anton Malmberg Hård af Segerstad

Betyg: 5

Låten tar sig ju mer Anton Ewald sjunger istället för att mima. Danskoreografin är strålande och med det där leendet kan han besegra vem som helst. Faktum är att låten växer, särskilt i ”oh oh oh”-avsnittet före refrängen går han rakt igenom tv-rutan och kan nog sätta många fanhjärtan i brand. Låtar som tar sig till final från Andra chansen brukar det inte gå bra för, men å andra sidan har Ewald hunnit nöta in sin discodänga ordentligt. Han har definitivt en vinstchans. Ett par ”oh oh oh”, handen på skrevet och några leenden till.


5 Only the dead fish follow the stream

Louise Hoffsten

Text & musik: Louise Hoffsten, Sandra Bjurman, Stefan Örn

Betyg: 4

Årets enda kvinnliga finalist. Schlagerdebuterande Louise Hoffsten gör det med en skön bluesrockare som bara växer. En riktig klassiker där refrängen, särkilt falsettavsnittet, kommer som en förlösning. Hoffstens munspel förgyller också låten. Ärligt talat skulle det var skönt underbart om Louise Hoffsten mot alla odds (eller om det är män) knockade allt motstånd och gick och vann finalen med sin egenskrivna låt. Och ju mer jag hör refrängen desto bättre blir den.


6 Bed on fire

Ralf Gyllenhammar

Text & musik: Ralf Gyllenhammar, David Wilhelmson

Betyg: 4

En flygel. En hårdrockande Mustasch-sångare med en ballad. Eld som sprutar. I melodifestivalssammanhang ett totalt vinnande koncept. Visst måste jag blunda för den skolmässiga engelskan, falsksång och att låten i början är tafatt. Sedan händer något. Gyllenhammar tar i så att han tar sig in i svenskarnas vardagsrum och frågan är om han kan få dem att rösta också. En svulstig ballad jag borde rygga tillbaka för, men det är inte för inte som den blivit en av de riktigt stora favoriterna. Med den rösten kan han krossa all konkurrens.


7 En riktig jävla schlager

Ravaillacz

Text & musik: Kjell Jennstig, Leif Goldkuhl, Henrik Dorsin

Betyg: 1

”Nu får det vara bra” sjunger Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander. Jag önskat det var sant. Visst, det ska vara humor – men är lika trist som gamla testbilden på tv. Det är väl inget fel på refrängen, går utmärkt att skråla på vilken fest som helst. Men om svenska folket i någon slags kollektiv förvirring röstar fram den här låten så kommer allt Sverige byggt upp sedan Loreens supersuccé förra året att rivas ner. I Europa kommer ingen rösta på schlagerfarbröderna och då blir det till att kvala igen.


8 Copacabanana

Sean Banan

Text & musik: Sean Banan, Ola Lindholm, Hans Blomberg, Joakim Larsson

Betyg: 3

Den gode Bananen nådde aldrig finalen förra året med ”Sean den förste Banan” trots att den refrängen faktiskt är bättre än årets ”Copacabanana”. Han får alltid skit för att han gör glad musik för barn. Skulle det vara ett brott i ett program som lockar hundratusentals barn? Sean Banan iklädd blöjor och änglavingar vet hur man gör folk glada. Det innebär inte att det räcker för att ta hem Mello. Men entusiasmen är det inget fel på och i genren ”alla kan sjunga den här låten omedelbart även om ni aldrig hört den förut” vinner Banan.


9 You

Robin Stjernberg

Text & musik: Robin Stjernberg, Linnea Deb, Joy Deb, Joakim Harestad Haukaas

Betyg: 3

Robin Stjernberg var den av Idoldeltagarna som klarade sig bäst i årets delfinaler. Till och med Amanda Fondell fick omedelbar respass. Hans låt går verkligen upp och ner och det tar ett tag innan den sätter sig. Det är mycket upprepningar av ”Craaazzyyyyyy” och ”Youoooooo”. Robin Stjernberg råkar dessutom sjunga falskt då och då, vilket inte bara är charmigt. Ärligt talat så stör jag mig på låtens joddlande berg- och dalbaneupplägg. Men han behåller sin plats i favoritskapskön. Dock inte hos mig.


10 Heartbreak hotel

Yohio

Text & musik: Johan Fransson, Tobias Lundgren, Tim Larsson, Henrik Göranson, Yohio

Betyg: 4

Till sist Yohio. Ett riktigt original. Medelpad möter japanska popgenren ”visual keiden”, Sjunger om att göra slut på ett ”love hotel” i Japan. Yohios ”Heartbreak Hotel” är ännu av en kvällens låtar som tar sig in i hjärtat på folk och via en signalsubstans får igång någon nervryckning som gör att man trycker på hans kod och röstar fram honom som vinnare. En av kvällens tunga namn. Även om glamrockslåten i ärlighetens namn är rätt medioker så lyfter den för att Yohio är allt annat än ordinär.