Terrorattentaten i Norge och den efterföljande diskussionen om näthat var den utlösande faktorn för förändringarna i Sverige, men debatten om läsarkommentarer är inte alls ny i ett internationellt perspektiv.
Skärpta regler har redan införts hos våra nordiska grannar. I Finland har Opinionsnämnden för massmedier lagt ett förslag om att mediehusen omedelbart måste radera kränkande inlägg. Många norska tidningar stängde kommentarsfälten helt efter terrordåden. En del, som Verdens Gang, har öppnad dem igen men kräver nu att de som vill kommentera artiklar registrerar sig via sin Facebookprofil, precis som Aftonbladet nu aviserat att de ska göra.
I USA införde Los Angeles Times redan i maj i år systemet med att läsarna måste logga in via Facebook. Eftersom de då framträder med både namn och bild – även om det förstås går att skapa en falsk Facebookprofil – var tanken att nivån skulle höjas.
Som ett experiment har tidningen parallellt kört två system de senaste månaderna där Facebookinloggning krävs för att kommentera tidningens bloggar, medan det gamla kommenteringssystemet där läsarna kan vara anonyma har behållits till vanliga nyhetsartiklar. LA Times beskriver skillnaden som natt och dag. Läsare som kommenterat via Facebook kan fortfarande vara ilskna, men få inlägg går över gränsen. Läsarkommentarerna som kommer via det gamla anonyma systemet spårar däremot regelbundet ut i rasism, hot och vulgaritet och måste plockas bort.
–Facebookinloggning är en av våra taktiker. Vi varnar också personer som missköter sig genom att skicka e-post till dem. Min åsikt är att problemen löses bäst genom en kombination av teknologi och personalinsatser, säger Martin Beck, läsarredaktör på LA Times.
I Storbritannien har tidningar som The Times och The Sun valt en annan väg och byggt egna sociala nätforum istället för att använda Facebook. Läsarna får skapa en profil och måste lämna identitetsuppgifter när de registrerar sig. The Sun har också en grupp moderatorer som förhandsgranskar alla läsarkommentarer innan de läggs ut.
I andra änden av den engelskspråkiga världen har även The Australian valt förhandsgranskning, främst på grund av Australiens hårda förtalslagstiftning.
–Man kan vara anonym, men främst av tekniska och historiska skäl. De högre cheferna här, mig själv inkluderad, driver hårt att vi ska introducera ett system där man måste använda sitt verkliga namn, säger Grant Holloway, affärsansvarig för digitala medier på The Australian.
Han beskriver tidningens förhandsmoderering som strikt:
–Vi insisterar på att kommentarerna är förnuftiga, noga övervägda och håller sig till ämnet. Om de inte uppfyller de kraven publicerar vi dem inte. Folk fattar vinken. Att låta vem som helst säga vad som helst hos oss sänker vårt varumärke.
En liknande attityd intar Darío D’Atri, chefredaktören för webbutgåvan av argentinska dagstidningen Clarín.
–Kränkande kommentarer kommer aldrig att publiceras, så läsarna inser att de måste anstränga sig om de vill bli publicerade.
Många tidningar världen över använder sedan förra året plattformen Disqus, däribland SvD, där möjligheten att anonymt lämna kommentarer minskar genom att läsarna måste logga in genom till exempel Facebook, Twitter eller Google.
–Fram till slutet av 2010 hade vi en väldigt låg kvalitet på våra läsarkommentarer. Med vårt tidigare, väldigt gamla verktyg kunde vi inte tillräckligt snabbt ta bort kränkande kommentarer. Det var därför vi beslöt oss för Disqus, säger Oliver Michalsky, biträdande chefredaktör på tyska Die Welt.
Nederländska Volkskrant stängde för en tid sedan helt ner sitt läsarforum på grund av för många överträdelser. Konkurrenten NRC Handelsblad konstaterar liksom många andra tidningar att deras webbredaktion inte har resurser att fullt ut moderera läsardebatten, och har därför begränsat den till enbart opinionsmaterialet.
–Vi bedömer alla kommentarer från förstagångsbesökare. Sedan de godkänts kan de fortsätta att kommentera utan stark moderering. Att låta besökare kommentera alla nyhetsartiklar tenderar att snabbt spåra ur, säger Sjoerd de Jong, läsarredaktör på NRC Handelsblad.
Ytterligare en väg har De Standaard i Beligen valt.
Här kan webbredaktören bestämma om läsarkommentarerna ska förhandsmodereras eller efterhandsmodereras – för känsliga ämnen som islam och inrikespolitik väljs förhandsgranskning.
–Jag brukar övervaka kommentarerna under min egen kolumn, vilket fungerar, kvaliteten är högre nu än tidigare. Samtidigt finns fortfarande ett glapp mellan teorin och den dagliga praktiken – folk får chansen att delta i det demokratiska samtalet och tillföra sina kunskaper, men det verkar som om de mest intressanta människorna håller sig från forumen, som istället tas över av gaphalsar, säger tidningens läsarombudsman Tom Naegels.
Han tycker det är svårt för en tidning att ta ställning i debatten om näthat.
–Det känns inte rätt att säga till dina läsare att de inte får uttrycka sin åsikt – att underlätta den allmänna debatten är en av de saker som tidningar säger sig göra. Å andra sidan är många journalister benägna att inte tycka att det finns så mycket att hämta i läsarforumen. Vanligtvis ignorerar de tragiskt nog dem, säger Tom Naegels.
