Vad har kungahuset för funktion?

PJ Anders Linder: Enligt grundlagen ska monarken vara en samlande symbol för nationen. Kungafamiljen har riksdagens uppgift att företräda Sverige i ett antal olika situationer. Den sätter en ram för den svenska demokratin, utan att delta i det politiska spelet. Kungen har vi för det gemensamma och statsministern för det vi är oense om.

Per Svensson: Historiskt sett har monarkens uppgift varit att föra krig och reproducera sig. Nu har den första biten lyckligtvis fallit bort, så nu ska kungahuset bara reproducera sig och vara en bild av idealfamiljen. Sedan har de en massa extraknäck för Svenskt näringsliv också, men det är inte det som de får sitt folkliga stöd ifrån.

Vad betyder ärftligheten?

PJAL: Den skapar de långa linjerna, de gemensamma minnena och bygger upp ett emotionellt kapital. Den andra poängen med ärftlighet har med successionen att göra. Vid ett presidentval uppstår vinnare och förlorare, medan kungen är allas statschef.

PS: Om man tror att det finns något särskilt med kungligt blod är monarkin rimlig, men i dag gifter de sig kors och tvärs, utan en tanke på att bevara den kungliga mystiken. De vill ju inte vara ett levande museum och då ska de inte heller åtnjuta museets privilegier.

PJAL: I likhet med andra institutioner behöver de inte vara likadana i dag som för 100 år sedan. Det blir en medelklassmonarki, men jag tycker inte att det är problematiskt.

PS: En yorkshireterrier har en gång varit en varg, men någonstans på vägen har den förändrats så mycket att den upphör att vara varg och blir en knähund.

PJAL: Nu är de här människorna inte hundar och förändringen är inte så stor. Kungahuset sköter det vi vill att de ska sköta.

Den förste Bernadotten, Karl XIV Johan, adopterades i vuxen ålder, alltså var i praktiken vald.

PS: Ja, även Gustaf Vasa valdes och ur mitt perspektiv är de två mer legitima, eftersom de har utövat sin makt i kraft av politisk eller militär kompetens. Det problematiska är att kungafamiljen svävar fritt ovanför alla typer av legitimitetssystem.

PJAL: Föreställningen om kungligt blod har aldrig föresvävat mig, och sutte man i dag och sa ”vi har ingen statschef i Sverige, vi ska skaffa oss det” skulle man nog inte säga: ”Här finns en juristson från Pyrenéerna, vi gör honom till statschef och sedan får hans ättlingar ärva ämbetet.” Men vi börjar inte världen med ett blankt papper, utan har ett arvkungadöme som fungerar väl. Många tycker att det är trevligt och ger lyster till det offentliga livet, samtidigt som det löser statschefsfrågan.

PS: Där talar du om kungahuset som vore det ett akvarium: De är färggranna, lätta att sköta och stör ingen.

Hur länge består monarkin?

PJAL: Den har varit illa ute flera gånger, men är segare än somliga tror. Om monarkin faller beror det nog snarare på att kungafamiljen tröttnar än på att folket tröttnar.

PS: Du är överoptimistisk. Ett av huvudskälen mot monarkin är att ingen tar den på allvar utan säger att den är trevlig och inte farlig. Det är som med kejsarens nya kläder: Man vet att det inte är på riktigt, men jublar för att det är kul. Det blir till sist lite ovärdigt att stå och bocka sig för en Buttericks-kostym.

Så vem ska bli president?

PS: Antingen någon från det politiska systemet som har skaffat sig en partiöverskridande respekt, till exempel Margot Wallström, eller en brett respekterad kulturpersonlighet. När jag säger Horace Engdahl är det inte bara ett skämt.

PJAL: Han skulle säkert bli en utmärkt statschef i ett land med presidentval, men jag kan inte se att man vinner mer än man förlorar på att bli av med det kungahus vi har. Jag ser inte det problem som Per Svensson försöker lösa.

PS: För mig är det uppenbart. Så länge alla accepterar att kejsaren har praktdressen på sig fungerar det, men i det ögonblick tillräckligt många ser att han är naken så rasar det.