Matts Jansson med fru Solveig håller landskapet öppet med hjälp av skotska höglandskor. De är lika tåliga som den historiska skärgårdskon, kan gå ute året om och kan beta både skog och strandängar.
Brottö är en levande jordbruksbygd och inget Skansen, även om besökare lätt får något simmigt i blicken när de kliver av på ångbåtsbryggan. Vackra skärgårdshus med glasverandor, faluröda lador, ängar, gärdesgårdar, grusvägar, kossor och strandängar, allt omgivet av glittrande fjärdar. Men Brottö, några timmars båtresa från Stockholm, är vardag året runt för fem familjer, varav två bedriver jordbruk och fiske. Sommartid växer befolkningen till 52 hushåll.
Att bedriva skärgårdsjordbruk är inte detsamma som att leva på det, vilket lett till det typiska för jordbruken på skärgårdsöarna: mångsyssleriet. Förr var det jordbruk, boskap, jaktoch fiske. I dag räcker inte det, utan de flesta som bor på öarna bygger hus och bryggor åt sommargäster, tömmer sopmajor och toaletter i småbåtshamnarna, är tillsynsmän och tillsynskvinnor, kör bullbåtar och sjötaxi och servar fritidsbåtar. För att överleva måste de hitta jobb där det går, jordbruket får skötas vid sidan om. Det är också är ett av skälen till att det
inte finns så många kvar.
Matts Jansson, som tillbringade sommarloven på farmor och farfars gård på Brottö, tog upp stafettpinnen, som han säger, när han tog över gården. Att bli en del av ett kulturreservat är välkommet.
- Vi vill att jordbrukslandskapet ska finnas kvar, att byn och miljön ska leva. Det här är en chans för oss, nu finns åtminstone möjligheten att fortsätta, säger han. Jag känner stor respekt för tidigare generationers hårda liv, när de byggde upp det här.
Matts Jansson talar om att bädda för framtiden, att minska risken att kapitalstarka köpare gör mark och gårdar till fritidsställen.
- På ett sätt så sjunker värdet på fastigheterna nu, säger han och pekar på lador och småhus som alla är potentiella byggrätter. Men han och de andra ägarna av jordbruksfastigheterna på Brottö vill i stället värna om det öppna och tillgängliga jordbrukslandskapet.
Både Matts Jansson och hans fru tycker nu att de fått ett kvitto på att de har gjort rätt när de kämpat på med sitt småskaliga skärgårdsbruk.
Länsantikvarierna i Stockholm har nämligen dammsugit skärgården i jakten på vilket skärgårdsbruk som skulle få bli kulturreservat.
Det var för två år sedan som Ylva Othzén och Johanna Alton, antikvarier på Länsstyrelsen, började leta efter en ö som uppfyllde de kriterier de ställt upp: aktivt jordbruk (fler än ett), betesdjur (inte bara får), fiske, mångsyssleri, sommarboende inom avgränsade områden, olika landskapselement (som åkrar, skogar, strandängar), obebyggda betesöar omkring, långvariga spår av areell användning och rikligt historiskt källmaterial (som kartor, mantalslängder, jordeböcker). Och till sist också en ”pedagogisk potential”, det vill säga vara tillgängligt (waxholmsbåten) och kunna bli en kunskapsbank för skärgårdsbruk.
Brottö uppfyllde allt det. Men det viktigaste av allt är fastighetsägarna, och några av dem råkade Ylva Othzén träffa på en kurs som hon höll på en annan skärgårdsö om landskapsvård.
- Att Brottös fastighetsägare är så intresserade har varit avgörande eftersom marken
är deras enskilda egendom och de brukar den, säger Ylva Othzén.
Avtalet med länsstyrelsen begränsar fastighetsägarnas möjlighet att stycka av, sälja eller förändra verksamheten. För det får de, utöver de statliga pengar som bokstavligen kommer att plöjas ner på Brottö, så kallad intrångsersättning. Avtalet tecknas i treårsperioder med automatisk förlängning. Skulle någon av jordbrukarna vilja lägga av vilar det på Länsstyrelsen att hitta en lämplig ny brukare.
Miljöbalken från 1999 ger möjligheten att skapa kulturreservat och upprätta skötselplaner på samma sätt som naturreservat och hittills har det hunnit bli 16 stycken i landet. För närvarande finns inga ytterligare kulturreservat planerade i Stockholms län.
- Vi har många byggnadsminnen att vårda, men inte pengar så det räcker, säger Johanna Alton.
Det är Ylva Othzén och Johanna Alton som gör skötselplanerna för reservatet, men även Skogsvårdsstyrelsen och Stockholms universitet är inblandade i arbetet.
- Men framförallt de som bor här. Det har
blivit många timmar vid deras köksbord, då vi frågat, frågat, frågat, säger Ylva Othzén.
I planerna ingår bland annat att restaurera mark, som den lilla åkern mitt i byn, omgiven av en 400-årig stengärdsgård. I dag betas den av Matts Janssons skotska höglandskor; små biffiga, lurviga och nyfikna köttdjur med horn som cykelstyren. En och annan besökare fryner på näsan, får vi höra, åt att de inte ”passar in” i skärgården. Men nu är det återigen inget Skansen som Brottö ska bli.
- De här korna har ungefär de egenskaper som den gamla skärgårdskon hade, berättar Matts Jansson. De är tåliga och inte så tunga, så de kan beta strandängarna utan att trampa igenom.
De kan också beta på skogen, det allra vanligaste betet förr, ett bruk som nästan helt försvunnit i dag.
Botaniskt är Brottö också intressant. Mer än 80 hävd-relaterade arter - sådana som växer exempelvis efter slåtter och bete av strandängar och skog - har hittats i inventeringen, och fler kommer att återkomma i och med ett utökat brukande.
