Modesty Blaise tecknad av Enrico Romero.
Under andra världskriget var Peter O”Donnell inkallad, och som 22-åring 1942 ingick han i ett förband stationerat i Irak.
Han minns den 53-gradiga hettan i Basra och hur han såg flyktingar komma ned från bergen. En av dem var en flicka som såg äldre ut än hon var. Tjugo år senare var Peter O”Donnell en etablerad manusförfattare till serier, och han fick uppdraget att skapa en ny dagspresserie för Londontidningen Evening Standard 1963.
- Jag kom att tänka på kvinnan från Irak och funderade på vad som hade blivit av henne, säger Peter O”Donnell, som pensionerat sig på den engelska sydkusten.
- Jag tänkte ut hennes livs historia och resultatet blev Modesty Blaise.
Om Modesty Blaise tog ett bra tag att fundera ut, kom hennes trogna medarbetare Willie Garvin snabbt.
- Han tog bara en minut att tänka ut. En seriefigur behöver någon att prata med, annars blir det tråkigt.
Från och med 1971 har ”Modesty Blaise” varit den bärande serien i serietidningen Agent X9, en tidning som nu återtrycker alla episoderna i kronologisk ordning. Parallellt har serien samlats i tjocka, inbundna volymer och den sista samlingen, ”Modesty Blaise 13”, kommer i slutet av september. Modesty Blaise är faktiskt mer populär i Sverige än någon annanstans.
- Jag har ingen förklaring på varför det är så, men det är väldigt trevligt och smickrande för mig. Modesty är mer omtyckt i Skandinavien än någon annanstans i världen. Medan alla i Sverige känner till namnet Modesty Blaise, är hon mera okänd här i Storbritannien.
En orsak till populariteten är den ursprunglige tecknaren Jim Holdaway, som dog mitt i ett avsnitt 1970. Holdaway är en av de främsta brittiska serietecknarna någonsin.
- Jag hade arbetat med honom sedan 1956, när vi gjorde serien ”Romeo Brown”, och han var en nära vän. Trots att det är 34 år sedan han dog saknar jag honom fortfarande.
Eftersom Holdaway dog plötsligt i en hjärtattack blev det bråttom att hitta en ersättare. Evening Standard ansåg att ”Modesty Blaise” var en värdefull del av tidningen och var angelägna om att fortsätta serien. Spanjoren Romero fick rycka in - ”hans stil låg närmast”, konstaterar Peter O”Donnell.
Romero är den som tecknat flest avsnitt av ”Modesty Blaise”, en habil tecknare men inte i Holdaways klass. Romero ersattes åren 1980-1986 av den näst bäste Modesty Blaise-tecknaren, Neville Colvin, innan Romero återvände.
- Neville Colvin var en stor talang. Han hade en osviklig förmåga att teckna bifigurerna på precis rätt sätt. Om jag bad om någon som såg dum ut fick jag det. Han var även bra på huvudpersonerna, hans främsta bidrag var att han ändrade Modesty Blaises frisyr. Frisyrer ändras ju hela tiden. De liksom modet får serier att åldras, på samma sätt som romaner.
- En annan sak är dialogen. En del uttryck slits snabbt ut och klingar av. Om man för några år sedan, till exempel, tyckte att något var bra sa man ”That”s brilliant”, vilket sedan förkortades till ”bril”, som också känns passé nu.
- Modesty Blaise har funnits i över 40 år och är fortfarande populär. Jag eftersträvar, och av
läsarreaktionerna att döma har jag lyckats, att läsarna ska kunna njuta av henne utan att det känns förlegat.
Peter O”Donnell har även skrivit en rad romaner och novellsamlingar med Modesty Blaise. Den första har den svenska titeln ”Köpa henne går inte” och utkom 1965. Den 13:e och sista boken om Modesty Blaise heter passande nog ”Den sista striden” och utkom 1996. Det blir inga fler.
Ingen kommer att fortsätta efter Peter O”Donnells död. Jag ber om ursäkt för jag att påpekar detta faktum, men han skrattar:
- Liv och död är sådant som händer. Jag har två döttrar och de kommer att ärva rättigheterna genom bolaget Modesty Blaise Ltd. De vet mycket väl att jag inte vill att de säljer rättigheterna på något sätt. Jag vill inte att någon annan ska skriva Modesty, jag vill inte ha några filmer inspelade, ingenting. Hennes liv och död bestäms av mig.
- Jag har levt med dessa figurer i 40 år och jag hyser en stor kärlek till dem. Jag vet att de inte existerar, men jag tänker på dem då och då och undrar vad
Willie skulle ha gjort i samma situation. Jag fullföljer inte tanken, men de är mina vänner och jag vill inte att någon annan ska ge sig på dem.
”Modesty Blaise” filmades en gång på 60-talet med Monica Vitti i huvudrollen. Peter O”Donnell är minst sagt missnöjd med den filmatiseringen och för att göra en lång historia kort, har det bara blivit en kortfilm sedan dess: ”My Name is Modesty” med den okända Alexandra Staden i huvudrollen. Amerikanska Miramax släppte den för att inte förlora filmrättigheterna. Den har inte visats i Sverige men släpps på dvd i Canada just i dag (kan köpas från amazon.ca).
- Den är inte dålig, men jag vet inte vad som händer nu. Jag är 84 år och herregud, jag vill fortsätta med det korta liv jag har kvar.
Vad som inte är så känt är att Peter O”Donnell under pseudonymen Madeleine Brent skrivit en rad romantiska och gåtfulla thrillerböcker. Den första heter ”Det började i Venedig” och utgavs på svenska redan 1973. Den sista, ”Ökenflickan”, kom 1986.
- Jag skrev sammanlagt nio. De var väldigt framgångsrika, de trycktes som följetongsromaner i såväl brittiska som amerikanska tidningar. Min förläggare föreslog att jag skulle skriva dem 1970, och jag brukade skriva en Madeleine Brent-bok ena året och en Modesty Blaise-bok nästa år.
- Jag var tvungen att skriva under ett annat namn, för jag ville inte att det skulle framgå att jag var man. Så jag valde ett namn med Modesty Blaises initialer. Min amerikanska förläggare och jag skrev i 20 års tid till varandra som ”Dear Madeleine” och ”Dear Sally”.
- Jag kom ut ur garderoben när jag pensionerade mig. Jag gillade att de var så olika Modesty. Madeleine Brent-böckerna är skrivna i jagform och har olika huvudpersoner, allihop tonårsflickor runt sekelskiftet 1900.
En gång höll Madeleine Brents identitet på att avslöjas. Författarinnan vann ett pris, så Peter O”Donnell reste utomlands.
- Min fru och jag reste till Mexiko, vi hade faktiskt redan bokat resan. Jag har fått brev från läsare som övertalat sin man att läsa böckerna och de har gillat dem. Jag får också en hel del beundrarbrev som säger att Modesty har hjälpt dem på olika sätt, fått dem att inse något. Jag har aldrig medvetet stoppat in predikningar i böckerna, hon har bara fått den karaktär hon har.
