Ingmar Bergmans släktkrönika om familjen Ekdahl i början av 1900-talet slutar inte att fascinera. Filmen, som hade premiär 1982, blev både publik- och kritikersuccé. Som första utländska film belönades den med fyra Oscars.

När nu Dramaten sätter upp den första svenska teaterversionen har den redan spelats för utsålda hus i våra nordiska grannländer. Ytterligare en svensk uppsättning är på gång, på Uppsala stadsteater i höst.

Stefan Larsson, som regisserat Dramatens uppsättning, skulle ha satt upp den redan 2007, men enligt honom fattades medel för en så kostsam uppsättning. I mellantiden gjorde han en uppsättning, också den väl mottagen, på danska Aarhus teater 2010.

Dramatenchefen Marie-Louise Ekman menar dock att det främsta skälet till dröjsmålet är att de först nu har det konstnärliga team de vill ha.

–Vi tittar inte på dramatik som färskvara, utan det är nu det stämmer. Visst är den kostsam, men den ger ju valuta för pengarna, säger hon.

För redan nu är det utsålt till sista mars, och en snittbeläggning på 85 procent fram till sista föreställningen 10 juni. Det är både mycket högt och väldigt ovanligt, enligt teaterns marknadsavdelning.

Världspremiären för Fanny och Alexander som teater skedde på Nationaltheatret i Oslo 2009. Regissören Kjetil Bang-Hansens översättning och bearbetning av manuset blev en dundersuccé och gick för fulla hus i nästan två år.

Recensionerna var blandade: ”Kjetil Bang-Hansen utgår från romanversionen, men vi ser många ekon från filmen… Någon har frågat sig om stor film bör och kan göras som teater. Det är en meningslös fråga. Självklart kan den det. De stora berättelserna skall alltid berättas”, skrev norska Dagbladet.

Bang-Hansen lade till en vuxen Alexander som en ständigt närvarande berättare. ”Ett grepp som Bergman skulle ha gillat”, skrev Dagens Nyheter. Medan SvD tyckte att iscensättningen mer var som ett museum: ”Nationaltheatret gör sin uppsättning som medveten retroteater”, skrev Lars Ring.

Nästa uppsättning, den på Svenska teatern i Helsingfors 2010, också den en formidabel succé, var bättre, tyckte han: ”Här blir den inte bara en halvhjärtad kopia av filmen.”

Och Hufvudstadsbladet gladdes åt denna ”kärleksfulla, konservativa, borgerliga, förtvivlade, försonliga släktsaga som inleds med att familjen Ekdahl firar jul tillsammans för 43:e gången.”

På Dramaten sneglar man dock inte på tidigare uppsättningar, utan var och en måste veta varför man vill spela den, och att det för publiken är här och nu som är det viktiga, påpekar Marie-Louise Ekman.

Att Fanny och Alexander blir en långkörare även här i Sverige är inte djärvt att tro.

–Den är så tydligt en samtida klassiker. Ingmar Bergman sysslar med djupa existentiella problem som berör alla. Den ställer tillvarons problem på sin spets.