Engangeline Lee och Fabian Lim träffades genom det statliga dejtingprogrammet i Singapore.
Foto: jonas gratzer
Tiden står lika stilla som luften i den kinesiska restaurangen. Den snart 30-åriga systemvetaren Victor Chen är så hungrig att han aldrig hinner bli nervös inför dejten. På andra sidan den peppriga krabban på bordet sitter den två år yngre sekreteraren Theo Yi Shan och äter under tystnad.
När Victor Chen på regeringens uppmaning registrerade sig på dejtingsidan Lunchactually trodde varken han eller Theo Yi Shan, som anslutit sig ”för att spela online-biljard”, att de ett par veckor senare skulle sitta på en dejt och stirra ner i maten. Så får Victor Chen sitt livs idé: Han pillar skickligt och varsamt ut krabbköttet ur en av klorna och räcker över en fin fast bit.
Theo Yi Shan hugger som en gädda.
– Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan, det var konstigt, men det slog gnistor när hon sög i sig det kokta krabbköttet direkt ur min hand.
På ytan är lilleputtlandet Singapore en välmående stat. Breda trottoarer, lummiga parker, skyskrapor i stram givakt och en av världens största containerhamnar i horisonten. Från att ha varit ett malariasmittat träsk har den lilla ön utanför Malackahalvöns sydspets med ”morot och piska” på en generation förvandlats till en effektiv vinstmaskin. Men framgången kom med ett pris. I ett land där allt handlar om att göra karriär och vara nummer ett finns ingen tid för kärleken. Trots framgångarna blir singaporianerna färre och färre. Ställda inför låga födelsetal, en åldrande befolkning och sena giftermål bestämde sig en panikslagen regering för en extraordinär åtgärd: ett statligt dejtingprogram för Singapores kärleksskygga singelbefolkning.
Från början var det inte många som höjde ögonbrynen över den nya myndigheten. Trots att den hade som uppgift att få singaporianerna att ha mer sex – eller på myndighetsspråk: ”öka möjligheterna till interaktion mellan könen och lära ut sociala nätverksfärdigheter”. Staten var redan ökänd långt utanför landets gränser för att lägga sig i invånarnas liv genom bland annat förbud av tuggummi och statliga kampanjer för att förmå invånarna att spola på de offentliga toaletterna, inte tala engelska med brytning och komma i tid till bröllop.
Myndigheten, Social Development Unit, SDU (i folkmun snabbt omdöpt till ”Single, Desperate, and Ugly”) började redan under slutet av 1980-talet att arrangera allt från hiphopkurser till vals, grillkvällar, kryssningar och resor till Japan. En kampanj döptes till ”Love is in the aisles” och erbjöd singlar att shoppa tillsammans, en annan – ”Beautifully imperfect” – förde ut budskapet att man skulle älska sin partner – trots bristerna. Tidningen Duet startades och skickades till alla landets singlar. Där fick kvinnorna tips om att vara ”proaktiva”, ”realistiska” och ”inte ha för höga förväntningar” när de gick på dejt, och männen uppmanades att ha duschat och se ”propra ut”. Läsarna peppras med uppmaningar om att ”lära sig älska sig själva”, ”kamouflera sina brister”, ”gå till en stajlist” och tänka på att det ”inte är så sexigt att vara negativ”.
Gemensamt för de olika kampanjerna är att de har fått rakt motsatt effekt. Trots kampanjer i kombination med babybonus och lång föräldraledighet, är det hittills inget som fungerat. Enligt en färsk undersökning av kondomtillverkaren Durex har singaporianerna i dagsläget mindre sex än nästan alla andra folk i världen. De senaste åren har födelsetalen också fortsatt att falla till 1,23 barn per kvinna 2009. Långt ifrån de 2,1 som behövs för ett stabilt invånarantal.
Situationen för regeringen börjar med andra ord bli – desperat.
Veckan efter att Theo Yi Shan sög i sig krabbköttet sitter den 35-åriga Singapore Airline-flygvärdinnan Evangeline Lee och väntar på sin dejt. Om det var väninnornas bröllop eller statens kampanjer som fått henne att bli, om inte ”realistisk”, så i alla fall ”proaktiv”, minns hon inte.
–Jag har njutit av livet men insett att jag måste börja prioritera äktenskapet. Efter att ha jobbat i luften dygnet runt i femton år är det dags att träffa någon som inte är pilot.
Kravlistan till myndighetens äktenskapsförmedlare var tydlig: Han skulle vara lång, entreprenör, driftig, i samma ålder, kristen och finansiellt oberoende med en stabil karriär.
Väntan på den rätta verkar dock bli lång.
Under 45 ensamma minuter på restaurangen hinner hon fundera några varv på varför så många i hennes egen ålder är singlar.
–En förklaring är den knivhårda konkurrensen och jakten på en karriär, konstaterar hon.
Alla hon känner är fokuserade på att bli oberoende och självständiga. De 3,7 miljoner invånarnas genomsnittliga inkomst överstiger den i många europeiska länder, men till priset av ett liv i ett arbetsfixerat ekorrhjul. En annan förklaring är att få singaporianer rör sig utanför sina invanda cirklar. De gamla sociala strukturerna har i mötet med den moderna världen visat sig ineffektiva.
– I och med att de flesta bor hemma och umgås med sina barndomsvänner sitter man fast i små sociala nätverk och som kvinna kan man inte heller gå till krogen och säga: ”Hej, kan jag få bjuda dig på en drink?”
För att träffa nya människor blir de av staten understödda dejterna ett respektabelt sätt att träffa nya människor under ordnade former. Men det finns också en faktor som de flesta inte vill tala högt om, menar Evangeline Lee:
–Den rätta finns inte. Istället för att leta efter den perfekta mannen borde många kvinnor jobba mer med sig själva, sänka sina preferenser, kompromissa och hitta en kombination som man kan acceptera.
För Evangelines dejt, den jämnåriga egenföretagaren Fabian är förseningen medveten och en del av spelet. Han testar alla sina dejter genom att komma sent, och klaga lite nöjt att det är ”ett tröttsamt jobb men någon måste göra det”. Eftersom han är både ”fussy” och ”choosy” när det kommer till kvinnor vill han tråla igenom Singapore innan han bestämmer sig.
Kvällens dejt är nummer 31.
–Tiden är på min sida, hittar jag ingen fru i Singapore så kanske i Malaysia eller i Thailand. Men om hon fortfarande ler när jag dyker upp efter 45 minuter är det lugnt. Är hon däremot arg blir det bara ett kort möte.
Själv är han egenföretagare och lär andra att bli rika på internet – för honom själv har det varit en lysande affärsidé. Det betyder dock inte att han vill träffa kvinnor som är likadana. Ett generellt problem i Singapore är att kvinnorna är för framgångsrika, tycker Fabian.
–Min erfarenhet säger mig att de flesta män inte gillar intellektuella kvinnor som partners. Tillbringar man tio timmar på ett kontor som jurist vill man kanske inte komma hem och prata mer med ytterligare en jurist?
Fabian Lim tror att kvinnorna måste förstå att det kan vara en nackdel att göra karriär när det kommer till att hitta en partner.
–Hemma vill man ha en annan typ av miljö. Många frågar sig varför äldre rika män föredrar enklare och yngre kvinnor, men det är för att den mannen egentligen inte behöver någon. Det borde alla karriärkvinnor tänka på.
Diskussionen om de universitetsutbildade singlarna är inte ny för det lilla landet. Den första larmrapporten om att en stor del av Singapores högutbildade kvinnor över 40 år fortfarande var singlar kom redan 1980 och orsakade en stormig nationell äktenskapsdebatt. Enligt forskaren Tony Tan som utförde studien var problemet att männen i landet föredrog kvinnor med lägre utbildning och kvinnorna föredrog universitetsutbildade män. Då genomfördes statliga kampanjer för att hjälpa de universitetsutbildade singelkvinnorna på traven – men mötte hård kritik från alla håll. De utbildade och ogifta var upprörda över att bli uthängda som ”problem”, medan de outbildade kvinnorna var arga över att staten uppmanade män att välja andra kvinnor än dem.
Till detta kom en debatt om det kloka i att överhuvudtaget använda skattepengar för att singlar skulle roa sig. Att rika singlar dessutom fick tre extra semesterdagar för att dejta stack i ögonen. Resultatet av debatten blev att myndigheten ändrade fokus från elitsatsning till massiva kampanjer.
På femte våningen i stadens finans- och shoppingdistrikt bultar den statliga dejtingens hjärta. Formellt är organisationen (idag omdöpt till Social Development Network, SDN, för att komma ifrån det olyckliga öknamnet) en del av Myndigheten för samhällsutveckling, ungdomar och sport. Bakom mörka tonade glasdörrar i luftkonditionerade lokaler gör personalen sitt yttersta för att få kärleken att spira bland skyskraporna.
–En studie från 2009 visar att 80 procent vill gifta sig, men att de ännu ”inte mött någon som motsvarat deras förväntningar”, eller att de inte haft tid att umgås med andra på grund av karriär och andra projekt som anses viktigare än äktenskapet, förklarar talespersonen Kerry Tan.
Myndighetens fokus är därför att få singlarna att ändra sina prioriteringar.
–Utmaningen är att övertyga dem om att karriär och finansiell stabilitet kan och måste uppnås samtidigt som man bygger relationer.
Regeringens senaste kraftansträngning som äktenskapsförmedlare åt sin kärlekslösa singelbefolkning är att stötta nya privata dejtingföretag. Tanken är att det ska skapa en mer varierad och dynamisk marknad. En annan huvuduppgift är att utbilda singlar i hur man träffar och umgås med det andra könet. Myndigheten arbetar dock inte med att stärka de sociala skyddsnäten och göra det ekonomiskt möjligt för invånarna att pausa karriären.
–Vi uppmanar singlar att se äktenskapet som det högsta målet med livet, förklarar Kerry Tan.
Efter 45 minuters väntan sitter Evangeline Lee kvar och ler när Fabian Lim behagar anlända. Tillsammans beställer de in japansk curry medan de reder ut vad den andre jobbar med.
Evangeline Lee blir imponerad av Fabians meriter och middagen fortsätter med drinkar. Han är förutom entreprenör även magiker och före detta konsertpianist. Evangeline Lee tänker att äktenskapsförmedlarna har gjort ett bra jobb. Även Fabian Lim känner att kvällen har ett särskilt skimmer över sig.
–Jag har börjat inse att det kanske inte blir bättre än så här. Hon är den mest attraktiva personen jag träffat. Många andra hade varit lika trevliga, men det är inte välgörenhet jag håller på med.
Han bestämmer sig för att lägga in en högre växel och ”säkra dejten” genom att ta fram sitt hemliga vapen: pilotlicensen.
–Vill du följa med mig upp i mitt flygplan? frågar han och visar en bild i mobilen.
Evangeline Lee faller som en fura.
–Vilken upplevelse, att få flyga utan att behöva servera!
Ett par veckor efter krabbmiddagen blir även Victor Chen och Theo Yi Shan ett par. På frågan om de har staten eller varandra att tacka för kärleken har de har inget givet svar.
–Regeringen har höjt medvetenheten om vikten av att dejta, men det är ingen som tvingar oss. I slutändan är det upp till oss själva och våra föräldrar, säger Theo Yi Shan.
Framtiden ser dock lika planerad ut som deras gemensamma historia.
–Jag räknar med att fria under 2013, då är vår gemensamma lägenhet färdig och vi har sparat så att vi har råd att bjuda alla på ett stort bröllop.





