Martin Wickström vill inte ha några bidrag. Genom att kombinera kulturellt entreprenörskap i egna företaget Kiwi med eget skapande lever han gott.

– Jag är väl manisk i mitt yrkesutövande och det har kanske gett resultat. Idag har jag bättre ekonomiska förutsättningar som i sig ger mig större frihet som konstnär, förklarar han.

Vad är baksidan av ”den våta drömmen”, det du inte gillar?

–Kultur är centralt i en demokrati och att jag hittat ekonomisk bärighet i det jag gör innebär inte att det blir lättare för en samhällskritisk teater att överleva. Man skjuter sig själv i foten om man tror att all kultur ska kunna stå på egna ben.

Hur kommersiellt gångbar hans nya utställning är får marknaden avgöra. Just nu visar han bland annat 36 porträtt av det japanska berget Fuji på galleri Angelika Knäpper i Stockholm.

–Jag passerade berget med tåg och lät kameran löpa fritt, sen valde jag 36 bilder som jag målat av, säger en märkbart avslappnad Martin Wickström.

Den nya egenfinansierade boken Martin Wickström 99_09 med texter av vännerna Marie-Louise Ekman, Bruno K Öijer, Daniel Birnbaum och Dan Wolgers, ligger redan klar på skrivbordet när de sista tavlorna spikas upp i rummet intill.

Wickström har med andra ord klarat tidsplanen med god marginal. Vi kommer att tala om tid. Hur många år det tog för Katsushika Hokusai att på 1820-talet skapa sina berömda träsnitt 36 views of Mount Fuji jämfört med den relativt sett korta tid som passerat under Martin Wickströms skapandeprocess. Och medan Hokusai lät naturens eviga krafter spegla berget har Wickström låtit samtiden agera fond – en reklamskylt, ett brofundament eller slokande elledningar.

Bakom den självklara och fotografiskt återgivna ytan, gestaltas ett samhälle i förändring, lika snabbt som det framrusande tågets. Berget blir dess motpol – den stabila evigheten. Men inget är endimensionellt i Martin Wickströms värld.

Just berg har varit ett återkommande motiv sedan hans vän bergsbestigaren Daniel Bidner dog på K2 1993, under ett klätterprojekt där han bland annat skulle placera en av Wickströms två kommunicerande skulpturer på toppen.

–Ingen vet om han gjorde det, men under tio års tid hade jag den andra skulpturen hemma som ”svarade” på blinkningen.

Sorgen gestaltade Martin Wickström i verket Stunder som innehöll 86 små upplysta stugor, en för varje hundra meter av berget. Efter utställningens slut spreds verket för vinden.

–Jag vet vart kanske hälften tog vägen. Det misstaget vill jag inte göra igen, så den här gången ska jag föra noggranna anteckningar över köparna för att kunna låna in alla målningarna och visa dem tillsammans någon gång i framtiden.

Martin Wickström är en central gestalt i den svenska konstvärlden och har suttit på ett antal stolar. Som rådgivare åt bland andra Statens konstråd var han med och beslutade om det omdiskuterade Wallenbergmonumentet på Nybroplan i Stockholm – och nu ska han ta sig an både nationalscenen och folkhemmet.

–Jonas Bohlin skissar på en ny inredning för foajén till Dramatens Lilla scen och så blir det en fortsättning på Ikea-projektet från 2006, där verk av konstnärer som Ernst Billgren och Jan Håfström reproducerades och såldes billigt. Vilka det blir den här gången är ännu hemligt.

Vad är hemligheten för att lyckas i konst- och kulturvärlden?

– Att aldrig tumma på kvaliteten. Det har i alla fall varit min väg, säger Martin Wickström.