Jerry Williams repeterar med sitt band i en källare i ett industriområde i Hammarby Sjöstad. Han sitter på en pall med bandet – ståbas, trummor, gitarr och tre blåsare – i en halvcirkel framför honom. Plötsligt börjar det svänga för att trummisen får igång en speciell rytm, ”det ska låta lite ska”, säger Jerry Williams, när de kör igång med Clyde McPhatters hit Deep sea ball från 1960.
Alla i bandet ler fånigt för att låten sitter. Sångaren, som snart fyller 70 år, har sina poser även när han sitter ner och han visar med dirigentliknande rörelser att han kan varenda blåsslinga. Han reser sig upp och spottar ut en gigantisk snus.
Har du alltid haft de där poserna?
–Nja, en del är nästan som tics. Jag står inte och tänker på hur jag ska göra.
Hans julshow med 18 föreställningar hade premiär i onsdags. Jerry Williams spelar många låtar från nya skivan och fem jullåtar som Santa Claus is back in town och Run Rudolph run.
Gillar du julen?
–Nä, haha. Men det som är bra med julen är att det vänder och blir ljusare. Jularna när jag var liten var inte något större chippy-ho. Vi hade hammaren och skäran i guld i toppen av julgranen. Polarna hajade inte vad det var och det gjorde inte jag heller, för jag var så liten.
Precis som så många andra artister satsar Jerry Williams på sådant som julshower för att kunna försörja sig – allt mindre på plattor. Han släppte nyligen sitt första studioalbum på nio år och recensionerna av Alright har varit positiva. SvD:s Elin Unnes skrev att Williams röst ”låter cool” och gav honom fyra av sex prickar i betyg.
Jerry Williams började sjunga på Nalen i Stockholm redan 1957 men det tog fem år innan han blev ett känt namn.
Konkurrensen var hård från artister som Rock-Ragge, Little Gerhard och Rock-Olga. Williams värvades till The Violents 1961 och gjorde första plattan året därpå.
–Sen gick det fort som fan när vi hamnade på Tio i topp med Twistin’ Patricia 1962 och då tänkte jag att de kan ta den här rörtången och stoppa upp i röven för nu drar jag.
Jerry Williams satsade på musiken istället för att vara ”rörpulare”. Snart spelade Violents på Star-Club i Hamburg med Little Richard som största stjärnan.
–Beatles hade släppt Love me do i slutet av 1962 men vi sålde mer av Twistin’ Patricia än de gjorde med sin debutsingel.
Det var skillnad när The Violents var förband till Beatles Sverigeturné 1963 för då hade Beatles fått en världshit med She loves you.
–De var ett bra band, även om jag inte var så impad, för de hade ”flonk när de lirade”. Det man studsade inför var att de körde utan spelsvidar medan vi hade röda kavajer och vita brallor. Och så ökenfrillan med lugg. Ringo och McCartney var roligast att snacka med. Harrison sa inte så mycket för han satt mest och petade på sin gura.
Jerry Williams anade aldrig att han fortfarande skulle spela 2011. Första målet var att ha spelningar fram till lumpen.
–Sen hamnade vi i bakvatten när långhårsbanden slog igenom. Då åkte alla ut på arslet. Till och med Little Richard.
