Hemma i Sverige ligger Shout Out Louds på lilla bolaget Bud Fox. Men sedan ett tag tillbaka har de den amerikanska divisionen av Capitol records i ryggen. När gruppen debuterade med första versionen av plattan Howl howl gaff gaff 2003 fick de hyfsade recensioner i svenska tidningar. Nu är skivan utgiven i en ny upplaga i USA med fyra utbytta låtar (släpps i Sverige 20/7) och de har bland annat fått kalas-kritik i musiktidningen Rolling Stone.
- Vi tog pengarna vi tjänade i Sverige och satsade dem på att turnéra i USA och England. Till slut började de ta slut men då kom Capitol in i bilden så det löste sig, berättar Adam Olenius som sjunger och spelar gitarr i Shout Out Louds.
- Det var tre-fyra mindre bolag som var intresserade också, men de hade inga resurser. Vi ville ha turnésupport så vi kunde turnéra mer, inflikar basisten Ted Malmberg.

Shout Out Louds är hemma i Sverige på en kort visit. Bara ett par dagar efter att vi ses på ett hotell på Södermalm i Stockholm ska de spela hos Jay Leno, sedan
stundar en ny USA-runda, denna gång tillsammans med Kings Of Leon.
- Visst är det bra att spela hos Leno. Men det är ändå roligare med David Letterman. Vi fick höra att hans stab brukar smyga in hos honom och kolla vad han spelar för skivor på sitt kontor och då hittade de vår skiva i CD-spelaren. När vi skulle vara med i hans show sa han personligen till att vi skulle spela låten Very loud trots att skivbolaget ville att vi skulle göra en annan låt, säger Ted.

Shout Out Louds startade 2001. Förutom Adam och Ted ingår trummisen Eric Edman, Bebban Stenborg på klaviatur och gitarristen Carl von Arbin.
- Efter gymnasiet sprang Ted och jag på varandra på en del fester och det slutade alltid med att vi satt och bläddrade bland skivorna, minns Adam.
De lånade också skivor av varandra. Belle & Sebastian, Stone Roses och band ur Elephant 6-kollektivet var gemensamma favoriter.
Shout Out Louds fick hyfsat snabbt fans i Sverige. Men en del tyckte inte att de hade riktigt rätt bakgrund för att vara indiepopband.
De är ju från Danderyd.
- Det finns så mycket idéer om vad som är riktig indie. Men jag ser det bara som trångsynt, säger Adam.
- Det är samma sak i rock. Spelar man i rockband ska man dricka Jack Daniels och slå sönder gitarrer. Det är så tråkigt med alla måsten, muttrar Ted.
Men omgivningens tyckande är svårt att komma ifrån. Det är till exempel riktigt kul att läsa de recensioner som Howl howl gaff gaff fått i USA. Där jämförs Shout Out Louds med allt från Housemartins till The Strokes, The Arcade Fire, U2, Travis och The Cure.
- Sådant får man skita i. Det är sällan någon träffar rätt. Folk som skriver slår ibland knut på sig för att verka smarta, menar Ted.

Shout Out Louds recept för att hålla sin grej genuin är att göra så mycket som möjligt själv. De kommer att hålla sig till kompisen Björn Yttling som producent även på nästa skiva, som spelas in efter jul. Och de gör sina omslag och videos själva.
- Det är bra att publiken ser att allt kommer från oss. Och så vill vi ha koll, säger Adam.