Sook-Yin Lee spelar rollen som parterapeuten Sofia.
- Alla orgasmer är på riktigt!
John Cameron Mitchell ser väldigt snäll ut, nästan lite mesig. Om man inte hade sett Shortbus skulle det vara svårt att tro att det här är regissören till en film där det idkas samlag på längden och tvären, och där folk onanerar och pratar om sex, nästan hela tiden. Men nu är Shortbus trots sitt ämne ingen p-rulle utan en varm och väldigt rolig relationskomedi, där sex spelar huvudrollen på ett sällsynt avslappnat sätt. John Cameron Mitchell berättar att han fick idén till filmen för sex, sju år sedan.
- Jag hade sett ett antal filmer som använde sig av autentiskt sex, och jag tyckte att det var ett underbart språk att berätta på, men jag skulle inte ha gjort dem på det sättet. Brown bunny, Ken Park ... allihop var väldigt mörka. Och visst, sex har sina mörka sidor, men det finns en massa andra aspekter av det som folk verkar undvika. Det är ju faktiskt kul också! Så jag började leka med det sexuella språket för att hitta nya sätt att använda det på.
John Cameron Mitchell lät sig intervjuas i New York-tidningar som Village Voice och uppmanade intresserade att skicka in videopresentationer av sig själva, där de pratade om en sexuell erfarenhet som varit känslomässigt viktig för dem. Ur 500 svar vaskades 40 finalister fram.
- Vi lånade från Mike Leighs metoder; vi satte ihop en ensemble först och sen utvecklade vi historien och karaktärerna genom improvisation. Vi jobbade i två och ett halvt år innan vi började spela in.
Huvudpersonerna i Shortbus är kärleksparet Jamie och James, som börjat gå i parterapi. Terapeuten heter Sofia, och hon har aldrig fått en orgasm, vilket hon avslöjar för Jamie och James, som drar med henne till privatklubben Shortbus, en dekadent frizon där frigörelse fortfarande är möjlig. John Cameron Mitchell förklarar att filmen är ett ”kärleksbrev till New York” men samtidigt ett slags kritik av en metropol med ett alltmer skenheligt förhållande till sex och frihet i största allmänhet.
- Rudy Giuliani, som var borgmästare i samband med
terrorattackerna, var väldigt tyrannisk, och väldigt sexfientlig. Han tvingade på oss en ”no dancing”-law (alla klubbar i New York måste ha ett ”kabaret-tillstånd” för att gästerna ska få röra sig i takt med musiken, reds anm). Som en reaktion på det började folk träffas hemma hos varandra. Gruppen Fisherspooner arrangerade till exempel hemmafester varje vecka ett tag, och den traditionen lever kvar i New York, säger John Cameron Mitchell som själv varit värd för en månatlig privatklubb som hette just Shortbus.
Kanadensiska Sook-Yin Lee, som har ett eget radioprogram hemma i Toronto, gör rollen som parterapeuten Sofia. Hon jobbade ihop med John Cameron Mitchell på hans debutfilm Hedwig and the angry inch också. Att blir regisserad av honom i Shortbus var som att lära sig simma, tycker hon.
- Du vet, någon slänger ner en i vattnet, men vill verkligen att man ska lära sig simma. Och hans bullshit-radar är på hela tiden så man kan inte fejka någonting. I filmen lär sig Sofia att stänga av sin kritiska inre monolog, hon tillåter sig att känna och får kontakt med sig själv. Det där har påverkat mig väldigt mycket privat också.
Sook-Yin Lee säger att hennes familj är väldigt stolt över allt hon gör, men erkänner att hon inte tillåtit sin pappa att se Shortbus. Raphael Barker, som spelar hennes man i filmen, medger att han funderade en del på hur projektet skulle påverka hans liv.
- Det var några rätt kända skådespelare med ett tag, men de drog sig ur för att de inte ville riskera sina karriärer. Och jag grubblade förstås också på sånt; borde jag använda ett artistnamn, kommer det här att göra det svårare att till exempel jobba med barn i framtiden? Men när vi var klara kända jag att vafan, jag är verkligen stolt över att vara en del av det här. Man kan inte låta bli att göra saker bara för att man är orolig för konsekvenserna.
