Sommarsegheten har svårt att släppa greppet. Den är kanske som tydligast så här i början av augusti när vi börjar ana en övergång. Vi börjar motvilligt sträcka på oss, blinkar yrvaket, försöker acceptera att det snart är över för den här gången. Det är inte alldeles lätt, i synnerhet inte som världen runtomkring oss fortfarande går på halvfart. Landet styrs alltjämt av sommarjobbande gymnasieelever. Tidningarna är fortfarande tunnare än vanligt, tv är fullt av repriser och den delen av radion som spelar populärmusik pumpar de trötta sommarhitsen om och om igen.

I P1 går det mesta också på halvfart. Ambitionsnivån är automatiskt lägre ställd, för att passa våra luddiga semesterhjärnor. I lördags hörde jag en ”debatt” i programmet Sommardebatt under tio minuter ta sig an det i och för sig rafflande ämnet ”Monogami – för eller emot?”. Inte ens de medverkande, de vanligtvis debattglada Roland Poirier-Martinsson (”för” monogami) och Tanja Suhinina (”mot” densamma) verkade ta sitt ämne på allvar. Det var svårt att klandra dem. Frågan hade behövt ställas på ett helt annat sätt för att bli något annat än komisk.

Avslutningsvis ringde man upp förre v-ledaren och numera vänsterpartiets kulturpolitiske talesman Lars Ohly, som fick välja ett fritt ämne att debattera kring. Man skulle då kunna föreställa sig att han tog tillfället i akt att säga något om kultur och kulturpolitik. Men nej, han föredrog att tala om människors rätt att ha kamphundar. Eftersom han själv ägde en kamphund och kunde intyga att de var hur snälla som helst var han emot all eventuell lagstiftning mot vissa hundraser. Jag säger ingenting om frågeställningen i sig, men höjer ändå ett förvånat ögonbryn över att en kulturpolitisk talesman inte tar varje offentligt tillfälle som bjuds att prata kultur. Man får anta att det hela kan skyllas på semesterludd, annars bör nog vänstern ta sig en funderare över om valet av kulturpolitisk talesman var det rätta.

För kulturpolitiken stannar ju inte av bara för att det är sommar. I alla fall inte utanför Sveriges gränser. Och om ni har svårt att tro på det så här i semesterluddets dagar så rekommenderar jag att ni vänder blickarna mot Rumänien. Där råder en tilltagande politisk oro, som bland annat lett till att regeringen beslutat att parlamentet ska ta över ansvaret för rumänska kulturinstitutets verksamhet. Det politiska oberoende som är en förutsättning för institutets verksamhet är därmed hotat, och nu är framtiden oviss. Bland annat vill parlamentet att kulturinstitutet ska begränsa sig till mer nationalistiskt inriktad kultur. Här i Sverige har det rumänska kulturinstitutet på senare år blivit en av de mest livaktiga scenerna för intressanta kulturmöten, och en viktig del i verksamheten har varit just fusionen mellan den rumänska kulturen och andra länder. Nu riskerar den verksamheten att upphöra.

Så här i semesterluddets tider bör vi samla ihop tillräckligt med energi för att minnas att ett fritt kulturliv inte är en självklarhet. Ett utmärkt sätt att sparka igång hösten.