Olle Persson, 25, har det inte lätt. Hans före detta flickvän Eva har lämnat honom för en ny relation men släpper inte taget om Olle. Han både älskar och avskyr henne, och kommer inte vidare med sitt liv. Vad vill han?

Ett solklart fall för Psykakuten, den citynära mottagning som öppnat i Kulturhusets scen Kilen på initiativ av Paula McManus. Utifrån autentiska, i förväg mejlade frågor bjuds en timme improvisationsteater på lunchen där tre skådespelare (på premiären fem) och en äkta psykoterapeut försöker lösa dagens slumpvis utvalda fråga.

Psykakuten handlar således inte om Konstfackstudenten Anna Odells omdebatterade verk. Men när publiken ska hjälpa till att skapa en fiktiv karaktär runt den anonyme frågeställare som blivit dagens huvudperson, görs Olle till just Konstfackstudent.

Skådespelaren Daniel Gustavsson förses också med epitet som ”kort stubin”, ”konflikträdd”, ”fnittrig” och ”sensuell röst” – inte helt lättkombinerade drag. Mitt i föreställningen kommer han på sig med att just den korta stubinen glömts bort och plötsligt exploderar raseriutbrotten väldigt tätt.

Paula McManus är samtalsledare, musiksättare och coach till detta våghalsiga experiment som stundtals – när skådespelarna lyckas gestalta scener ur Olles liv som inte bara blir lustiga – öppnar ögonen för ett igenkännbart och ganska tragiskt dilemma.

Terapeuten Anette Eroselius proffsigt nyfikna frågor till Olle handlar om hur han mår och vad han vill med sitt liv. Daniel Gustavsson blir ibland mållös och håglös men kanske är det också rollfigurens totala känslomässiga förvirring som kommer till uttryck. Utan Sofia Czinkoczkys charmiga Eva, som sänder tvetydiga signaler, verkar hans tillvaro tom och självförtroendet på botten. Han har vant sig vid hennes bekräftelse, eller kärlek.

I en underbar scen släpar Olle runt på Evas kropp och mössa utan att märka vem som står emellan honom och omgivningen. Även hans vänner drar i honom åt olika håll. Till slut vill man ropa: Säg ifrån! Bestäm över ditt eget liv!

Det är väl ungefär kontentan av denna terapisession. Psykakutens första fall är inte lätt. Som åskådare sitter man lite med hjärtat i halsgropen för både föreställningens och den anonyme frågeställarens skull. Detta är en svår hybrid; en balansgång mellan allvar och skoj, dokumentärt och fiktivt.

Psykakuten går stundtals på tomgång, men är likväl värd ett besök. Här väcks frågor om både synliga och osynliga rollspel. Och skulle besöket inte hjälpa får man med sig ett helt papper telefonnummer till olika terapimottagningar.

Kommande teman: 18/3 Jobbproblem, 21/3 I vänskapens tecken, 25/3 Familjeproblem, 1/4 Livsavgörande beslut, 8/4 Livet och döden.