Ett trettiotal personer samlas utanför Unga Klaras stängda dörrar. Förväntan genomsyrar luften. Vi ska få vara med om en utvecklingsfas inför en ny pjäs under uppbyggnad. Ett slags ordlös men tydligt ansvarsfull gemenskap infinner sig.
Unga Klara har diskret dragit igång förhandsarbetet inför sitt treåriga projekt (om nu anslagen räcker) kring temat uppfostran som ska röra sig på olika plan och kan tänkas handla om allt från Nanny-akuten till civiliseringsprocesser.
Först ut – just nu enbart tillgängligt för grupper som förhandsbokat – är pjäsfragmentet och diskussionsunderlaget Konsultationen. Dramatikern/terapeuten Ann-Sofie Bárány skildrar hur en ung psykiatriker söker upp en legendarisk barnterapeut för att få hjälp med ett fall, sexåriga flickan Tilda. Ensemblen diskuterar iscensättningen med publiken efteråt.
Ett pedagogiskt grepp för att öka kommunikation och engagemang men också ett pedagogiskt sätt att möta och bekräfta åskådarna, vilket svensk teater ofta är dålig på.
Konsultationen beskriver hur David (Gustav Deinoff) har blivit så drabbad av den brutala svartsynen hos Tilda att han inte kan hantera den. Han identifierar sig med flickan och den avgrund av hopplös sorg och ilska som hon agerar ut. Det barn David bär inom sig möter Tildas fasa inför sig själv som hon får av föräldrarnas skräck inför hennes utbrott. Allt han känt under sin uppväxt, övergivenhet och skam, övermannar nu honom igen.
Den erfarna doktor Langer, spelad av Inga Landgré, menar att Tilda inte alls är ett monster utan ett barn som inte kan leva upp till idén om det perfekta barnet som föräldrarna odlat. Att arbeta med barn är ingen tebjudning, säger hon.
Suzanne Osten menar att en mer hårdför syn på uppfostran kommer via olika tv-program. Samtidigt minskar straffen för barnaga. Vi håller åter på att skambelägga beteenden som inte accepteras, straffa fel och det icke önskvärda.
Under samtalet efteråt kommer en mängd synpunkter. Alla formulerar sig med synbar entusiasm. Uppsättningen har väckt åsikter om uppfostran men också om psykoterapin som del av denna process, om motsättningen mellan kaos och ordning. Engagemanget är stort och också långt efteråt lever pjäsen och diskussionen om vad vuxenskap innebär och omfattar.
