Böcker kan vara smaskiga för många av oss, men Räven i Orionteaterns nya barnpjäs slukar litteraturen i rent bokstavlig bemärkelse. På teaterns nya, minimala scen spelas, för barn från 5 år, en dramatisering av Franziska Biermanns originella bok Räven som slukade böcker.

Stina Oscarson har regisserat en drygt halvtimmeslång föreställning, som inte liknar något annat på barnrepertoaren.

Det handlar alltså om en bokhungrig räv, som gör biblioteket osäkert. Räven går igång på den ljuvliga pappersdoften. Snålvattnet rinner när han får syn på de välfyllda hyllorna och efter att ha läst en bok så saltar och pepprar han omsorgsfullt på pärmar och sidor innan han smackande börjar knapra i sig bit för bit. Gärna en mastig roman eller en kanonklassiker.

Bibliotekarien surnar till efter alla klagomål på avgnagda böcker och räven får hålla till godo med reklam och gratistidningar. Men räven är listig och smider nya planer. Det blir riktigt spännande när han iförd faster Fridas yllemössa iscensätter ett bokrån och hotar med att bita bokhandlaren i baken.

Men lagens långa arm rycker ut och till slut finner den bokslukande räven det bäst att skriva sina egna skrovmål.

Stina Oscarson har lagt till en ramhandling om två hungriga, kanske övergivna, barn som bor bland bråte och kartonger. De är också svultna på mat och läsning. Barnen berättar sagan om räven för varandra och byter då och då rollerna mellan sig.

Det är gestaltad berättarteater för två starka scenpersonligheter, Robert Fux och Shima Niavarani, som utan ett uns av inställsamhet ger sig hän i historien med total fokusering och intensitet.

Det som verkligen gör susen är den nyskrivna musiken av Olof Oscarson. Det lite bundna språket lyfter till sånger som pricksäkert fångar upp berättelsens och spelstilens smått bisarra och tillbakalutat svängiga ton i denna udda och underhållande barnföreställning.