Hela mitt liv har jag velat slippa vara singaporian - säger skådespelerskan som spelar porrstjärnan Annabel Chong, hon som satt världsrekord genom att ha sex med 251 män under 10 timmar. Det är ett äkta citat. Annabel existerar på riktigt, liksom Singapore, förstås: en smältdegel av kinesiskt, malaysiskt och engelskt. Halva Sveriges befolkning inklämd på sex kvadratmil, en gigantisk storstad med motsättningar mellan buddistiskt och muslimskt men framförallt mellan tradition, moraliska tabun och västinfluerad modernitet.
Alfian bin Sa'ats pjäs låter staden Singapore fungera som absolut huvudroll: fem scener täcker historiska skeenden från sent 1800-tal till ett framtida 2020 då ett nationalistiskt Singapore vill erövra Nordpolen. Annabel Chong får fungera som en personifiering av staden och dess själ: en spröd statsbildning våldtagen av engelsmän och japaner.

Regissören Richard Turpin påstår att singaporianer är vi alla. Sex.våld.blod.äckel är ingen geografilektion eller en redovisning av kulturell särart utan en mycket yster provkarta av hur vi alla tyr oss till, eller avsvär oss, olika tillhörigheter som religion, nation och kön. Vi är fångar inom olika system som kräver sin tribut eller sina uppror - där det sexuella kan fungera som det yttersta beviset på att manifestera sin privata revolution. Här är alienationen förvandlad till sexualiserat våld. Sa'at verkar blinka åt japanen Mishima och skriver om sexualiteten som plågsam spricka inom ett oerhört reglerat kodsystem.
Sex.våld.blod.äckel är säkert en mycket provokativ pjäs på hemmaplan. På Tribunalen blir dramat en metafor för hur vi hanterar strikta regelsystem. Som symboldrama med starka intellektuella övertoner tål texten att spelas ironiskt och överdrivet. Turpin ger oss en exotisk parodi på vår bild av det asiatiska.

Scenografen Sören Brunes är på sitt bästa humör och har ännu en gång skapat en fantastisk spelapparat med vinschar, golv och väggar som kan luta och falla. Uppsättningen är ett hysteriskt gatlopp genom våra visuella fördomar och idéer om det asiatiska. Uppsättningen är en intelligent, teatral fars av bästa Turpinsort.
Ensemblen får plats att ta för sig. Kanhända är det teatereleverna som får bäst exponering. Michael Jonsson balanserar skickligt och tyranniskt på höga klackar som viktoriansk adelsfru som uppfostrar sin väninna som börjat spricka av Singapores hetta och frestelser och blivit lesbisk. Han dansar bakom en suverän Sara Isaksson, när hon avslutar iscensättningen som Annabell Chong.
Nils Poletti är underbar som kinesisk kartograf på Nordpolsutflykt men också som japansk, homosexuell soldat under kriget som tvingar en singaporiansk man att klä ut sig till geisha. Teaterchefen Frida Röhl, Annika Hallin, Benjamin Moliner kastar sig mellan roller, kön och öden med stor lust och energi.
Sex.våld.blod.äckel blir på Tribunalen en pjäs om vad som händer om man bygger en superkonsumistisk storstad ovanpå en struktur av tradition, motsättningar och tabun. Två system som skär sig på varandra. Vad är jag? Vem är jag? Hur mycket smärta får flykten från min bakgrund kosta?