Scenisk Lützendimma och tjutande brandlarm. Moderna dansteatern återinviger sin stora scen efter två års renoveringsexil med dramatik. Statens fastighetsverk har bevisligen installerat ett känsligt larm men också tagit bort pelaren som skymde scenen. Kvar är det fantastiska rummet – nu kritvitt med svart tak.

Med rejäl försening kunde Trigger point äntligen få sin urpremiär. Och vilken underbar present till dansen och dess publik! Helena Franzén är en värdig invigningskoreograf. Hon började som dansare hos Moderna dansteaterns grundare Margaretha Åsberg och gjorde sitt första solo här 1991. Under 20 år har hon sökt sig olika vägar men behållit nyfikenheten på rörelsen, dess start- och brytpunkter. Det nya verket visar hennes bästa sidor, med fokus på rörelsen, sökande och kristallklar.

Trigger point är skapad för fyra högkvalitativa och personliga dansare, inklusive koreografen själv, som var och en färgar helheten med sin signatur. Betoningen ligger på solon men här uppstår också samspel som på ett lekfullt sätt utforskar rytm och förskjutningar inom kroppar och mellan dem. Till det kommer ett rum dominerat av en vit ryamatta (!) som i samklang med Markus Granqvists vitdimmiga, ibland rosatonade ljus skapar en karg, overklig och lite luddig atmosfär – en kontrast till Jukka Rintamäkis framväxande elektroniska klanger som löder ihop dans och rum.

Helheten kan beskrivas som en expansion från Helena Franzéns inledande solo hukande på golvet till Dan Johanssons blixtskarpa, luftburna snurror och flykt över golvet. Ryamattan borde ge motstånd, men Franzéns kropp tippar och vrider sig, växlar vinklar med ökad intensitet där en punkt leder till en annan. Den New York-baserade israelen Ori Flomin anammar hennes vokabulär med precision. Axlar och fötter roterar och det uppstår rytm och grafisk spegelverkan mellan de elegant svartklädda gestalterna.

Katarina Eriksson är en dansare i särklass. Hennes solo i tåskor strävar uppåt men dröjer också i musiken och skapar ett märkligt sug som ebbar ut i små ryckningar. Med den makalöse Dan Johansson sveper flödet genom hela rummet, som tycks växa med dansarens energi. Rörelsen börjar med en lutning mot luften och spelar även med ljusets rytm. Det är musik, lust, dans.

Trigger point är ett genomkomponerat verk som avklingar i ett mjukt gitarrackord. En flott helhet byggd av omsorgsfullt inlyssnade delar.