Terminsstart ht 06 för R.E.A. Killarna är identiska från de föregående tio terminerna, men tjejerna Rachel Molin och Annika Andersson är nya i klassen.

Det inarbetade konceptet är intakt, med förmodat roliga, elaka och aktuella sketcher i ett, till en början, rasande tempo. Med tio framgångsrika omgångar i ryggen är frågan inte om det funkar eller ej, för det gör det även denna gång, snarare handlar det om huruvida det är jätteroligt eller bara lite lagom roligt.

Jo, nog skrattar man, inte minst när Andreas Nilsson gör en infernaliskt falsksjungande Björn Kjellman och Rachel Molin tar vid med en lika infernaliskt elak imitation av Marie Nilsson. Ett tacksamt gotländskt imitationsobjekt, här framställt som en kutryggig utspökad clown som är trött på ”Roma fucking klosterruin” och inte kan minnas vad de där övriga två i Ainbusk Singers heter, de som brukar stå bredvid syrran Josefin.

Rachel Molin är alltid rolig och bra. Hennes Gudryn Schyman-imitationer i P1-programmet Public service har länge utgjort ett tungt vägande argument för att stiga upp på söndagsmorgnarna.

På Börsen gör hon sin Carin Hjulström-Livh-sketch till kvällens roligaste när hon på obetalbar göteborgska - det är alltid roligt med göteborgska - och en lika obetalbart rolig gåpåighet trakasserar sina stackars soffgäster Christer Fuglesang, Eva Dahlgren och Anneli Alhanko.

Det är imitationerna som bär upp R.E.A. och här finns såväl guldkorn som riktiga bottennapp. Förutom de ovanstående skrattar man gott åt Ulf Lundell, Tomas Ledin och Magnus Härenstam, medan man har svårt att dra på mungiporna när Christer Sjögren, Cissi Elwin och Charlotte Perelli dyker upp.

Efter en start i furiöst tempo sackar det betänkligt från mitten, med halvroliga videosnuttar, sketcher som aldrig blir till mer än fragment och en mesig finalsång om drömmen att få ”ligga med vem som helst”.

En stagedivande Carola både inledde och avslutade (alltid denna Carola) men var fanns sketcherna om Leijongate? Attackerna på Reinfeldts musiksmak?