Nu tycks commediaskådespelerna i 123 Schtunk locka åskådare i samma utsträckning som de gjorde i Teater Hallands hägn. Det var knökfullt på Scalateatern under Stockholmspremiären av Onkel Vanja.

Konceptet är välbekant: spela pjäsen med avbrott för kommentarer och improvisationer med publiken. Den här gången får en man, som råkar sitta och luta huvudet, väldigt mycket uppmärksamhet. Henri Kokko, som spelar en kärlekslängtande Vanja, försöker få till en träff med en ung kvinna i salongen. Barn och ungdomar får flera skopor ovett och kallas omväxlande ungjävlar och pubertetsmögel. Jag får intrycket att de ändå uppfattar den underliggande kärleksfullheten.

Det som i första hand ger den här föreställningen kraft, förutom alla sticken mot Ståckhålm, är den jämna könsfördelningen i ensemblen. Den svenska commedia som utgår från Mario Gonzalez har varit mycket mansdominerad, men nu börjar det hända något. I Örebros Cyrano de Bergerac tar flera kvinnor ut rejäla svängar och här missar Josefine Andersson och Maria Simonsson inga chanser till genuskritiska kommentarer. Efter en egen turné med Ute ur leken, om Shakespeares (brist på) kvinnor, är de nu roligare än någonsin.

Maria Simonsson tycker att Tjechovs Sonja måste vara helt blåst som inte förstår att doktor Astrov inte är intresserad av henne, men ”ser det som en utmaning” att spela rollen. Lasse Beischers Astrov är i själva verket ute efter professorns hustru, Jelena.

I en ”tjejscen” spelar Simonsson och Josefine Andersson fram en egen lösning på denna kärlekskonflikt. Vi får också en glimt av ett spontant könsbyte.

Beischer, som också spelar professorn, är ännu coolare än vanligt, känner av stämningen och träder tillbaka en aning. Det gäller också samspelet mellan honom och Josefine Andersson (de berättar att de är gifta på riktigt) i kvällens roligaste scen, där hon släpper alla förtöjningar. Hon är i så gott slag, att hon måste gå undan och vila litet ibland. Beischer och publiken kan bara njuta.

Men de frigörande skrattsalvorna blandas via återkommande musikinslag med några doser vemod, i fin balans.