Svalan – La rondine – kallas hjältinnan Magda i Puccinis opera med samma namn, en tilltufsad fågel med tvivelaktigt förflutet. Hon lever som hålldam i eleganta salonger men smiter därifrån till den skumma baren Bullier. Där heter flickorna inte Froufrou och Clouclou utan Yvette och Lizette, men det är ett livsbejakande ställe där man får vara sig själv, precis som på Maxim i Glada änkan eller hos greve Orlofsky i Läderlappen.
Förväxlingskomedin tar fart. Den som ser ut som fin dam är kanske kammarjungfru eller tvärtom. Yngling från landet blir kär i förklädd hålldam men vet inget om hennes förflutna. Kammarjungfrun prövar att vara artist men inser sina begränsningar. Hålldamen älskar ynglingen men ger upp sin kamp för kärleken. Det är en vemodig historia utan stora åthävor.
Besöket på levnadsglada bar Bullier ledsagas av något så oväntat och sällsynt hos Puccini som en smäktande vals. Svalan är ett verk som tar avstamp i förkrigstidens tillbakablickande operett, ytterst främmande för en italiensk kompositör. Det är en egendomlig hybrid, full av fantastisk men lätt förvirrande musik, och hade premiär mitt under revolutionsåret 1917.
Aldrig tidigare har den spelats i Stockholm, och det är en bedrift av det lilla kämpande operasällskapet Operavox, som blandar blivande proffs med duktiga amatörsångare, att satsa på något så oprövat. Platsen är lämpligt nog Boulevardteatern, annars hemvist för fru Kinnunens kämpande operettkompani.
Avgörande för det tilltalande slutresultatet är att orkestern är helprofessionell och jämfört med hos många andra mindre kompanier rejält tilltagen. Den består av en hel stråkkvintett plus piano, under ledning av den säkre Miguel Ramos. Regin är återhållsam och gedigen, och sångsolisterna räcker till två hela lag.
Svalan Magda gör samma sorts offer som Violetta i La traviata, och Stina Lindberg gestaltar henne uppgiven och illusionslös. Desto mer frimodig är den unge älskaren Ruggero, och Daniel Svensson imponerar med röst och scennärvaro. Som shoppande, fnissande och skålande flickor tillför Cecilia Annerholm, Cathrine Setterberg, Matilda Wahlund och Filippa Folin väldigt mycket gott humör till denna sorgsna och sevärda historia.
