Betyg: 4 av 6
När Gävlegruppen The Refreshments debuterade 1995 med skivan Both rock'n'roll var knappast stadig pubrock med brittiska rötter det hetaste man kunde pyssla med i Sverige. Men det bekom varken bandet och den publik de snabbt skaffade sig och nu för tiden blir i princip varenda platta de släpper guldskiva så fort den når butikerna. Hemligheten bakom succén är att gruppen alltid har turnerat som dårar. De fungerar lika bra inför en dansant skara som i vanliga konsertsammanhang. Och så har vi det där med att det finns en stor svensk publik som inte kan få nog av riktigt handfast spelad rock'n'roll som i stort sett låter precis som den gjort sedan Elvis Presley blev stjärna.
Nyligen kom The Refreshments andra julskiva, Christmas spirits. Den första Rock'n'roll christmas gjorde de 2003,och sedan dess har de som tradition att göra ett antal julshower varje år. Jag föreställer mig att de här julshowerna kan bli ganska uppsluppna under rätt omständigheter. Jag är däremot inte helt säker på att Rival erbjuder just de rätta omständigheterna - det är alltid lite speciellt med rockshower inför sittande publik. Och sitter, det gör publiken på Rival. Visst applåderas det en hel del, det förekommer även visslingar och glada tillrop. Men alla förblir sittande ända fram tills det är dags för extranummer.
Kvällen inleds med The Refrehments själva på scenen. Raskt och slagkraftigt river de av låt efter låt från Christmas spirits blandat med andra klassiker ur rockmusikens historia.
Efter någon timme är det dags för den första gästen, brittiske gitarristen Albert Lee, att göra entré. Lee är fortfarande en flyhänt musiker men han är ingen stor sångare. Men han klämmer ändå i och gör det bästa av låtar som Elvis Presley, Dave Edmunds och andra gjort kända. Hans bästa nummer kommer med Gram Parsons Luxury liner, en låt som Albert Lee var med och spelade in tillsammans med Emmylou Harris en gång i världen.
Nästa gäst är Linda Gail Lewis som har tagit med sig dottern Annie Marie Dolan. Lewis har också varit artist i en herrans massa år, hennes första jobb var att sjunga med den något mer kända brodern Jerry Lee Lewis. Men hon har även varit duettpartner åt Van Morrison och gjort en hel del egna skivor. Bland annat har Micke Finell, saxofonist i The Refreshments, varit inblandad i en av hennes plattor.
Mor och dotter ökar stämningen på Rival markant och låter sig inte bekommas av faktumet att publiken envisas med att sitta där de sitter. Linda Gail Lewis klämmer i med Me and the boys in the band, sedan blir det några låtar från 1950-talet som Jerry Lee Lewis har spelat in, Crazy arms och Whole lotta shakin’ goin’ on.
De blå dekorativa, granarna gnistrar vid sidan av scenen. Bakom bandet snurrar enkla, animerade filmer med jultema. Det är trivsamt om än inte stormande rock'n'roll-tokigt. Sist på repertoaren kommer en rungande version av Run Rudolph run där alla kommer loss ordentligt, även åskådarna. Det är lite synd att vi inte hamnade i det stämningsläget betydligt tidigare under showen.
