Teatern betonar mer än någonsin sin konstnärliga särart. Istället för att låta sig fjättras av en gång för alla färdiga manus och psykologisk realism – denna uppfinning från det tidiga 1900-talet – betonas nu den momentana gestaltningen och undersökningar av form och överenskommelser. Scenkonsten ägnar sig åt att pröva gränser mellan konvention, genrer och fiktion. Starka regissörer låter aldrig publiken sitta säker, varken som individer eller sociala skapelser.

Ebberöds bank på Teater Tribunalen är ett gott exempel. Av en dansk, och så småningom svensk, pilsnerkomedi skapar Mellika Melani en iscensättning som innehåller parodi, provokationer, nonsens, diskussion och gestaltad ironi över hur det kommersiella tar över det offentliga rummet. Uppsättningen är dessutom sponsrad av en rad olika företag, särskilt Pantbanken AB, vilket förstås är en finurlig grimas åt en kulturpolitik som vill öka privata stödinsatser. På slutet delas sponsorpengarna ut till publiken som får var sin hundralapp.

Teater Tribunalen skapar ett slags temaland mer än en sedvanlig teateruppsättning. Som en röd tråd fungerar folkkomedin Ebberöds bank om hur skräddaren Samuel Vingelin startar en bank med kapital från brodern som just återvänt från Amerika. Pengarna är kinesiska dollar och värdelösa, men fungerar ändå som imaginärt kapital. Vingelin blir en Robin Hood som lånar ut för fyra procent och ger åtta procents ränta och lyckas få storbankerna rädda. Han blir utköpt och allt slutar lyckligt. Affärer handlar ju ofta om föreställningar.

Filmhandlingen spelas som pastisch, fylld med en mängd slap-stick. Skeendet interfolieras av uppläsningar av filosofiska/politiska texter, fast oerhört snabbt och det hela blir mest ett nonsensbrus. Just dessa utläggningar upptar väl lång tid och blir, antagligen medvetet, tröttsamma. Just före paus träder två grabbar in från Pantbanken och berättar om verksamheten – som en hälsning från baksidan av högkonjunkturen och en kommentar till kultursponsoring.

Tribunalen vill mycket. Frida Röhl jammar under 20 minuter på temat det monogama äktenskapet som en publikutmaning enligt den tyske regissören Castorfs modell. Så blir det debatt om gränsen för kommersialiseringen av det offentliga rummet och villkoren för människan och vad som formar vår natur. Påsar delas ut med Knorr-dryck och rabattkort. Under slutfasen, då banken ska säljas, läser ensemblen fakta om den svenska banknäringen och dess vinster: 42,5 miljarder första halvåret 2007.

Tribunalen gör Ebberöds bank till en moraliskt indignerad pamflett mot samtiden och vår förmåga att låna ihop våra liv. Måhända roar den mest genom sin vänliga parodi på gammalt svenskt filmskådespeleri – men uppsättningen rymmer många ämnen och dimensioner: patriarkalt förtryck, våld mot kvinnor, queerperspektiv. Det sega, det geniala och det knäppa blandas med vild radikalitet.

Per Grytt är underbar som skräddaren som blir bankchef och därmed tyrann, ungefär som Jeppe på Berget. Frida Röhl är magnifik som hustrun Karolina, sällan ser man sådan hänsynslös energi. Omid Khansari gör lärlingen Taddeus till en klassisk narr, en fantastisk sådan med härlig tajming. Henrik Heselius från Teaterhögskolan, Helsingfors, kastar sig mellan könen och har makalösa röstresurser.

Så där kan man hålla på – ensemblen sparar inte på någonting. Ebberöds bank är ett mycket subversivt och generöst teaterföretag.