Ett bildsvep från ett underbart landskap ackompanjeras av röster om ett tyskpräglat samhälle i Chiles ”alper”. Den torra marken har tuktats till bördig jord med hjälp av kunskap och teknologi. Här jobbar alla för samhällets bästa, aldrig för den egna vinningen. Bilden av denna osannolika idyll raseras i samma snabba takt som berättelsen fortskrider om den tyska kolonin skapad av en naziledare som flytt Tyskland efter andra världskriget. Ett samhälle som under utopiska förtecken bedrev förtryck, tortyr, hjärntvätt och övergrepp.
Det är svårt att veta vad som låter mest fiktivt i Judi Wertheins film, det faktum att den ”bayerska” byn kunde existera som ett eget slutet land eller att gränserna öppnades 2006 och entusiastiska turister släpptes in medan invånarna släpptes ut.
Katastrof, kaos och politisk korruption – utställningen är fylld av berättelser om samhällen i förändring färgade av kapitalismens baksidor och diktatorers förtryck. Historiska och fiktiva gestalter blandas med politisk revolution i nio olika verk som rör sig över måleri, dokumentärfilm, teckning och video. Det finns två tydliga spår i utställningen: samhälleliga förändringar och människans oförmåga att bättra sig.
Det är en balansgång mellan att göra utställningar som är politiskt engagerade och politiskt korrekta. Det finns inget korrekt i den här utställningen, desto mer politik. Videoverken rör sig från dokumentation kring kommunismens fall, fiktioner om misslyckade utopier och framställningar av dystopiska visioner. Ofta ekar kultur- och konsthistorien i bakgrunden.
Med höstens stormar som orsakat katastrofala översvämningar i Storbritannien känns Anja Kirschners science fiction Polly II inte helt overklig. I ett London som badar i vatten planerar ekonomiskt sluga affärsmän från västra London att kapitalisera på katastrofen med lyxbostäder i östra London där ett laglöst samhälle växer fram. Den politiska satiren tar sin utgångspunkt i 1700-talsboken Polly, en uppföljare till Tiggarens opera, och förläggs till ett dystert politiskt samhälle i en abstrakt framtid.
Marie-Louise Ekmans målningar förstärker tanken på att förändringar börjar i det privata, hemma hos de vanliga människorna. Hos henne är det hemmet som är scenen för politisk och mental förändring. Det kan tyckas som tvära kast mellan Ekmans interiörer och trehövdingar, Viktor Rosdahls målningar av urbana samhällen i kollaps och Harun Farockis och Andrei Ujicas dokumentär om Ceaucescus fall. Men den spretiga samlingen med verk sätter fingret på hur samhällen och dess förändringar styrs av olika delar mänskligt mod och mänskliga tillkortakommanden.
