Betyg: 5 av 6

På låten Moment of clarity från 2003 rappade Jay-Z den numera klassiska versen ”If skills sold, truth be told/I’d probably be, lyrically, Talib Kweli”.

Ett syrligt konstaterande som kastade ljus på att Talib Kweli, trots att han länge hyllats som en av undergroundhiphopens största stjärnor av kritiker och fans, ännu inte hade fått något kommersiellt genombrott.

Fram till idag har inte läget förändrats och själv spekulerar han i om det beror på hans oförmåga att skriva hittiga refränger. Alla som har hört brutalt svängiga låtar som Move Somethin’ och Definition kan dock intyga att så inte borde vara fallet.

Kanske är det bara så att positiv rap som lyfter fram ämnen som självkänsla och egenvärde försäljningsmässigt aldrig kommer att kunna tävla med glorifierande skildringar av droger och vapen.

Mysteriet framstår som ännu mer komplext efter tisdagens fenomenala uppträdande eftersom Talib Kwelis blotta uppenbarelse på scen borde vara skäl nog för en braksuccé. Det är fullt ös från det ögonblick då inledande låten Eternalists brakar loss och efterföljande 80 minuter är en respektingivande uppvisning i träffande rap, teknisk skicklighet, hängivet engagemang och en oavbruten entusiasm.

Låtvalet är också gediget och utgörs av en intressant mix av guldkorn ur karriären, så som Say Something och Kanye West-producerade Get by, och mer oväntade inslag som Hostile Gospel och smakprov från kommande albumet Revolutions per minute. Som grädde på moset gästar J-Ro från Tha Alkaholiks halvvägs in i konserten och kvällen till ära sitter dessutom ljudet som en smäck.

Sammantaget gör allt detta att det är lätt att ha överseende med att de nya låtarna aldrig riktigt lyfter eller berör eftersom mina konsertupplevelser som denna går att räkna på en hand.