Betyg: 3 av 6

Vad som vid en första anblick ser ut att vara ett maskeraddisco där deltagarna klätt ut sig till androgyn cheerleader, en polkastång och en charkuterimästare med två assistenter är dock inget mindre än ännu en dag på jobbet för ett av landets mest folkkära popband.

Sedan genombrottet år 2000 har The Ark toppat såväl försäljningslistor som sämst-klädda-listor men oavsett vad man tycker om deras musik eller kläder så är det svårt att stå oberörd när deras liveshow tar fart.

Cheerleadern alias sångaren Ola Salo gör entré i en egendesignad outfit som skulle få Lady Gaga att framstå som pryd och vickar nästan höfterna ur led när han promenerar upp på scenens högsta podium. Därifrån lever han ut sin rockstjärnedröm genom att visa upp en beundransvärd variation av utstuderade poser, varav en del troligtvis sett häftiga ut hemma framför spegeln men som knappast gör det i dagsljus på ett nöjesfält, samtidigt som han sjunger för glatta livet.

Det är både uppenbart och hedervärt att hela gruppen ger järnet för att ge publiken valuta för entrébiljetten, men trots ansträngningarna har de bitvis svårt att få låtarna att lyfta och trots att publiken skriker och sjunger med överröstas de enkelt av de självplågare som släpps ned från Fritt fall bredvid scenen.

När det äntligen tänds en gnista i hiten It takes a fool to remain sane beror det främst på att det är deras bästa låt, men också på att det ytliga blandas upp med ett optimistiskt budskap som är omöjligt att värja sig mot. Ola Salo sammanfattar faktiskt konsertupplevelsen bäst själv då han i ett av sina mellansnack förklarar att The Ark gör musik som tränger in i en som sockervadd.

Det är med andra ord ganska festligt, men så sliskigt att man är mättad redan halvvägs in i fluffet.