Betyg: 1 av 6
Tiden kom ikapp också oss. Snabbare än vi trott. För skratta bäst ska tydligen skratta sist. Den som på 2000-talet inte hade några problem med att göra sig lustig över den äldre rockgenerationens greatest hits-turnéer kan plötsligt själv befinna sig just där. I publiken, ivrigt påhejande gamla ungdomshjältar som skulle sälja sin egen mamma för att få blåsa liv i sin storhetstid igen.
De forna britpopikonerna i Suede – med en dagsfärsk greatest hits-skiva i dubbelformat – har ingen relevans för musiken år 2010. Det går inte att komma ifrån. Javisst, de var hjältar för femton år sedan, de har gjort den ena lysande poplåten efter den andra och Brett Anderson var med sin svartfärgat estetiska uppenbarelse den snyggaste i hela britpopvärlden.
En gång i tiden – på 1990-talet – var Suede precis allt det där som ett band ska vara. Sedan tog tiden slut. Suede borde inte ha fått riva sönder gamla minnen. De borde inte tillåtas att gå i den fåfänga fällan och försöka få uppleva allt bara en gång till. Gudarna straffar den som är girig – särskilt i musikens värld.
Det smärtar i pophjärtat när Brett Anderson – denna förut så klädsamt nonchalante man – fortsätter med sitt nya ovett att konstant hoppa upp och ner, hetsa fram jubel och kupa handen kring örat för att uppmuntra publikens allsång. Anderson har helt gett upp alla planer på att förvalta sitt insamlade kapital. Han verkar så desperat efter bekräftelse att han villigt raserar allt som han byggt upp. Den gamle Brett är för evigt borta. Den androgyna frontfiguren som brukade åma sig kring mikrofonen är för evigt ersatt av en sångare som bredbent testosterondansar likt en osjälvkritisk farsa på disko.
Hade jag haft mer civilkurage hade jag rusat upp på scen och försökt avbryta det hela. För nog kan det ses som oetiskt att dra nytta av en före detta frontfigurs längtan efter rampljuset. Det blir ovärdigt på ett sorgligt sätt. Hur överpeppad Brett Anderson än är. För det är ju så uppenbart att det här inte är personen som han ville bli och att det här inte är bandet som Suede skulle bli.
