På Teater Pero spelar Fredric Thurfjell sin mycket personliga föreställning Uppfinnaren (från 7 år) om Adolphe Sax, saxofonens uppfinnare (ja, han fanns på riktigt). Det är en skröna med mycket musik. Eller berättarteater som blandar fantasi och lite fakta, skoj och allvar.
Det handlar om den lille illbattingen Adolphe som levde för knappt 200 år sedan. Han är en riktig olycksfågel, kan inte sitta stilla en sekund och driver sin stackars mamma till vanvett. För att hållas ur vägen får han vara med sin pappa i instrumentfabriken om dagarna, och han letar envetet efter ett instrument som svarar mot tonen som ljuder i hans huvud. Han prövar och testar och till slut har han lyckats uppfinna en saxofon, till lycka för både honom och pappan.
Nästan lika mycket handlar Uppfinnaren om Fredric själv, som fick sin första saxofon när han var åtta år, vilket förändrade hans liv i grunden. Fredric lånar en del av Adolphes överskottsenergi för att berätta historien, det blir ofta roligt men ibland en aning forcerat. I Baura L Magnúsdóttirs regi ges han ett färgstarkt kroppsspråk som ger rytmen när texten svischar förbi.
Styrkan i föreställningen ligger i det personliga tilltalet och musikens förmåga att berätta, skoja, leka och skapa. Fredric Thurfjell använder tre saxofoner av olika storlekar och klangfärger, men också allsköns ljudeffekter. Instrumenten är i hög grad teatrala, som egna personligheter, inte minst den sällsynta kontrabassaxofonen.
En höjdpunkt är när pojken spelar solo med Adolphes mammas köksinredning, där musiken väller fram allt kraftfullare, till slut som en hel orkester. En annan när Adolphe jammar helt gudomligt med Gud på sina tre saxofoner, samtidigt. Fredric Thurfjell förmedlar en sådan stark kärlek till instrumentet och till musiken, men också en tro på att allt är möjligt, också för en rätt annorlunda liten kille.
