Det var nästan för mycket. Uppriktigt skrivet: detta var en rent fantastisk sång- och musikfest med både legender och mogen ungdom. Povel Ramel och Toots Thielemans, båda 82, välkomnade Putte Wickman, nyss fyllda 80, i ”det gamla gänget”. Man hyllade Putte men det var också en hyllning till god musik och lekfullt musikanteri. En sådan kväll och konsert återkommer nog aldrig. Det var som man ibland säger – ”onödigt bra”.

Att Wickman fortfarande är i världsklass vet väl de flesta och han bjöd på knivskarpt klarinettspel, understödd av såväl Jan Lundgrens och Claes Cronas
piano som Anders Berglunds storband. Hans möten med Toots och Ramel var kärleksfyllda stunder.
Povel hade för dagen och den kommande turnén knåpat ihop ett par rara specialtexter ägnade födelsedagsmannen. Som ”En strut karameller” där Wickmans klarinett fick en rad godsaker liksom i ”Det gamla gänget” som Wickman även ”tvangs” sjunga i. ”Vi är det gamla gänget som spelar så länge ljuset är tänt”. Och Toots munspelade både ”Bluesette” och ”Vem kan segla förutan vind” med inslag av Bellman, ljuvligt.
Kanske man kan göra en cd under turnén? Det finns mycket värt att föreviga av konsertens två timmar och en kvart.

Magnus Härenstam höll hyfsat ihop det hela även om det blev lite mycket ”Härenstam-humor”. Men bra anekdoter och minnesbilder mellan artistentréerna.
Svante Thuresson gjorde en vacker version av Olle Adolphsons ”Grön kväll i Margretelund”, LaGaylia Frazier, den enda av artisterna som Putte inte spelat med, gav en krutfylld version av ”Night in Tunisia”, Viktoria Tolstoy en känslig ”The nearness of you” till Jan Lundgrens lika känsliga pianospel och danskan Sanne Salomonsen en maffig ”Big Spender”.

Tre stående ovationer och ett svängigt extranummer, ”I want to be happy”. Wickman var säkert ”happy” denna kväll även om han visade en skön distans till allt firandet.
Två fullsatta konserthus, 3 600 personer. Och så blir det landet-runt-turné, allt utsålt, sägs det. Lyckliga de som fått biljetter.
Detta är inte bara musikhistoria med storheterna Wickman, Povel och Toots, det är en lysande och levande show.
Alice Babs har fyllt 80 år med pompa liksom nu Putte Wickman. Den 20 december fyller ”Dompan”, Arne Domnérus, samma årtal. Hur skall Sverige fira honom?