Människan är skeppsbruten i tillvarons kaos, ständigt sökande efter en livboj av mening men därmed också ofri i förhållandet till sitt medvetande, sitt skapande, sig själv. Det är stora frågor som svenska-brasilianska performanceduon Quarto (Leandro Zappala och Anna af Sillén de Mesquita) med överraskande humor och stringens tar upp i Beauty of despair, andra delen i en trilogi som inleddes med Beauty of fear.
I jämförelse med deras förra trilogi Waste in process har de utvecklats och koncentrerat sina uttrycksmedel utan att frångå idén om korsbefruktning av rörelse, text, video och ljud.
Beauty of despair är en fysisk och filosofisk dialog i lager på lager av bilder och scener. Två tvillinggestalter i jeans, rosa skjortor och blonda peruker sitter med ryggen mot oss. Det artificiella hos dessa mänskliga spegelbilder förstärks av att deras dialog först sker via playback som skapar ett omedelbart glapp mellan ord och mening. De är som metafigurer, i desperat behov av att besvärja sin egen förgänglighet och finna mening.
Ibland är det som att bevittna en Jakobsbrottning, om inte med Gud så med jaget och känslorna.
Duon har bland annat studerat Spinoza, men öppnar för betraktaren att på egen hand reflektera över frågor som rör människans frihet.
Är man någonsin fri från sitt medvetande, sina vanor, sin konsumtion? Temat kan förstås också appliceras på konsten och vårt seende. Här tycks impuls och intellekt på ständig kollisionskurs, en match som tar sig rent fysiska (makt)uttryck.
Ett tema är också – i dessa klimatlarmens tider – människan ställd inför naturens krafter. Sublim är sekvensen när duon, demaskerad men likväl tvillinglik, står mitt i ett rasande oväder (ljudet av störtregn) och försöker tända varsin cigarettbinge i munnen.
Även slutscenen, som speglar inledningen, är i sin enkelhet mångbottnad. Paret betraktar sina filmade dubbelgångare, som i sin tur betraktar sina dubbelgångare i ett evighetsperspektiv. Originalen lämnar scenen, men kopiorna på duken fortsätter att agera. Inget är vad det synes vara i Beauty of despair, som lämnar kvar oroande men också upplyftande tankar.







