Violinisten Paulo Levi är nervös, närmast skräckslagen. Imorgon ska han spela Mozart för allra första gången, trots att han under så många år spelat på stora scener över hela världen. Fadern fick honom att svära på att aldrig framföra något av Mozart. Nu är pappan död och Paolo kan berätta sin historia – och föräldrarnas.
Teater Fredag, ledd av Anders Alnemark, spelar under året monologen Aldrig Mozart med Hannes Meidal som världsviolinisten Paulo Levi. Stycket är en dramatisering av en ungdomsbok av engelsmannen Michael Morpurgo. Iscensättningen är tänkt att spelas på skolor och småteatrar landet runt.
Aldrig Mozart handlar om musiken som överlevnadsstrategi och vapen. Levis judiska föräldrar skickades till koncentrationsläger under andra världskriget och blev del av en orkester som gav konserter för uppburna nazister. Orkestern fick också sitta på plattformen när tåg med människor kom till lägren – för att skapa en lugn stämning, en ton av civilisation, på väg till gaskamrarna. Oftast fick man spela Mozart, ljusa harmonier som ackompanjemang på den korta vägen mot döden. Månad efter månad. År efter år.
Paulos far och mor lyckades under svåra umbäranden ta sig hem till Italien efter befrielsen men svor på att aldrig mer spela musik av Mozart.
Hannes Meidal gör Paulo Levi med enkla medel, böjer aningen på ryggen när han spelar fadern, knarrar med rösten för att gestalta musikläraren som Paulo smyger sig till – den gamla fiolen som han hittat är en hemlighet som ingen vill tala om. Till sist tvingas han av läraren, som egentligen är gatumusikant, att berätta. Alla bitar faller på plats och Paulo – och publiken – får höra om det gigantiska massmordet under Hitlertiden som ibland iscensattes mot en fond av subtilt vackra toner.
Berättelsen är väl komponerad och Meidal särdeles skickad att berätta den eftersom också han besitter en så storslagen musikalitet. Teater handlar till stor del om pausering, tempo och intensitet – men också förmågan att tolka ”noterna”. Hannes Meidal har allt det plus en scenisk intelligens som är mycket njutbar. Inlevelsen förhöjer styrkan av ärendet: det att om och om igen berätta om varför miljoner människor dödades under bestialiska former för bara drygt ett halvt sekel sedan.
