När musikfestivalen Peace and love presenterade en av planetens största popstjärnor – Robyn ”Rihanna” Fenty – som främsta affischnamn och finalakt på årets program seglade festivalen omedelbart upp som sommarens mest intressanta.

Endast tjugofyra år gammal har supertalangen från Barbados redan hunnit generera fler än tio förstaplatssinglar på amerikanska Billboardlistan, debuterat som skådespelare, designat kläder och agerat modell för Armani, blivit utnämnd till ambassadör för hemlandets ungdoms- och kulturfrågor, kontrakterats som ansiktet utåt för landets turistnäring och blivit utnämnd till en av världens mest inflytelserika personer av Time Magazine.

Det är inte undra på att festivalen har sålt mer än dubbelt så många endagsbiljetter till den här dagen och att publiken verkar minst sagt förväntansfull. Trettio minuter efter angiven starttid vid midnatt syns hon dock fortfarande inte till på scenen varpå applåderna gradvis börjar blandas upp med besvikna burop från personer som verkar tro att konserten blivit inställd.

Så är som tur är inte fallet och efter ytterligare lite väntan marscherar hon raskt fram på scenen till tonerna av hitlåten Only girl (in the world), sminkad som Kleopatra och iklädd en guldig turban, fransig kjol, överdimensionerad skinnpaj och bekväma kängor.

Det är ingen överdrift att säga att hon ser fantastisk ut. Utstrålningen är magnetisk och hon har en självkänsla som levs ut genom hela hennes kroppsspråk.

Jag önskar att detsamma gällde hennes sång, men när hon ropar att det är dags för festen att börja är det givet att festen redan har pågått ett tag backstage. Hon avslöjar sig genom att sjunga med i ungefär hälften av texterna i de inledande låtarna (och då riktigt svajigt) och genom att vara lite väl fnissig och ofokuserad.

Till exempel tror hon först att hon är i Stockholm och senare skapar hon förvirring genom att tala om det hemska som hände i Borlänge i fjol varpå hon tillägnar Bob Marley-covern Redemption song till offren. Lite senare ursäktar hon sig med att sången var menad för dem som föll offer för massakern i Norge.

Rösten blir dock piggare ju längre konserten pågår och den sista halvtimmen sjunger hon riktigt bra.

Något annat som är positivt och relativt ovanligt är att hon inte nöjer sig med att leva på gamla meriter utan ständigt jagar nästa stora hit.

Konsertens främsta höjdpunkter är inte någon given Rihanna-klassiker så som Umbrella, utan två danslåtar från senaste albumet Talk that talk: Where have you been och We found love, som bägge får publikhavet att gå igång och tokdansa.

Blixten som slog ned på festivalområdet på öppningsdagen i tisdags, då 17 personer fick föras till sjukhus, gjorde sitt bästa för att stjäla uppmärksamhet från det mesta och de flesta, men Rihanna lyser snäppet starkare.