OK Star Orchestra är en osannolik trio med ett namn som kunde vara kongolesiskt, ett sound som drar åt Västafrika, men som har hemvist i Stockholm. Bandet leds av gitarristen Tommy Galento som under lång tid gjort experimentella soloplattor och film-musik.
De yngre medmusikerna Christer Lyssarides (Mistah Christah, gitarr) och Pelle Vallgren (trummor) skapar med Galento en anspråkslös instrumentalmusik som är föredömligt ostressad. Associationerna går mot både Sierra Leones palm wine-musik och Mississippis akustiska blues. Skivan från ifjol, Cobra Sessions, liknade en inbjudande gårdsfest där främlingar är välkomna.
Vid kvällens konsert på Stampen är den inbjudande attityden högst påtaglig. Med ny skiva i startgroparna – dock ännu ej färdig – släpper OK Star in sina musikervänner till en helkväll.
Trion står förstås i centrum, med sammanvävda gitarrfigurer i en kontinuerlig, jämbördig dialog och med trummor som lyckas vara både snärtiga och lågmält rullande samtidigt. Bra basbotten lägger Hassan Bah (från Kebnekajse) som spelar kongoma, en resonanslåda med bågfilsblad. Per Tjernberg (Dag Vag) fyller i med rassel och slagverk.
Successivt fylls bandet på till ett slags OK All Stars med saxofonisten Lina Langendorf (Yōsei), basisten och tubaspelaren Thomas Dawidowski (Weltklang) och munspelaren Mats Qwarfordt (Yonder). Det blir lite spretigt med så mycket folk och så lite medhörning, men gemytet kompenserar och kärntrions särpräglade sound går inte förlorat i den tätare texturen.
Sent i konserten, under Miss Melinda och Go Go Go, får allt en ny intensitet, främst genom Bahs kongoma-groove. Den mysiga palmvinsmusiken lättar från marken i en galen, monoton, marockansk gnawa-trans.
