Hundra år efter unionsupplösningen firar den norska performancegruppen Baktruppen minnesdagen med att spela en fars av Dario Fo. Från början var det tänkt att bli en ”Norgerevy” på Kulturhuset, men mitt i repetitionsperioden slog man om kursen och valde istället den italienske Nobelpristagarens Lik till salu. Det visade sig bli en både smart och sammansatt tolkning av Fos pjäs, om än en aning knapp på idéer - något som jag aldrig trodde att de vilda konceptkonstnärerna kunde lida brist på.
Till skillnad från tidigare uppsättningar med massor av naken hud och fysisk närhet till publiken, sker aktionen nu som skuggspel bakom en ockraskimrande skärm. Gruppen går Fos gycklarestetik till mötes genom ett yvigt och högröstat spel - ja, rent av med komeditraditionens animistiska masker. Däremot är alla ämnen radikalt
förskjutna.
Baktruppen bjuder oss tolkningar, där farsens teman ges åtskilda betydelser och olika stilar men ändå visas upp simultant. De kortspelande smågangsters som har för vana att skinna främlingar på pengar talar skånska - med robust norsk brytning.
Ständiga slagsmål och väpnade uppgörelser amplifieras med krigiska ljudeffekter från datorspelens värld. Alla uppträder i jaktmundering från Oscar II:s tid. Sentimental filmmusik samplas in så fort det börjar talas om kärlek eller livet i stort.
Detta är en föreställning om brytningen mellan Sverige och Norge, men den tar förstås inte ställning i vanlig mening.
De struttande svenskarna framstår som uppblåsta och skjutgalna girigbukar, medan norrmännen framställs som trögsinta skojare som ideligen får stryk men vägrar ge upp.
Det roliga är att farsens vändning tangerar den historiska utvecklingen. De lurade och slagna stiger upp från de döda och ror till sist hem rikligt med pengar.
Spelet är oerhört komiskt och bisarrt på ett sätt som nästan bara
anstår Baktruppen, men blir faktiskt rätt monotont vad det lider.
De parallella idéer som öppnade oväntade associationsrum mellan den raljanta farsen och de nationalistiska motiven, sinar efter ett tag och förlängs i ganska enformiga upprepningar.
Smart Fo-fars tappar fart
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet











