Det är lätt att se skillnaden mellan synen på kvinnor och män i Anna-Lena Efvermans nyskrivna monolog ”Efverman på slak lina” och den som Tomas Bolme presenterar i Rob Beckers ”Grottmannen”. Hos Becker beror alla motsättningar mellan könen på att män sedan urtiden är jägare och kvinnor samlare.

Tomas Bolme framstår i den hemtrevliga miljön på Scalateaterns scen som en bussig grabb som åldrats med större behag än monologen från 1991. Den vill bevisa att Mannen inte är en skitstövel, något som ”alla kvinnor” påstås anse. (En kvinna bakom mig protesterar högljutt!) Han är i själva verket känslig och missförstådd, vilket visas med många exempel. Texten är i stort sett ospelbar idag, men hade kanske kunnat fungera om Bolmes alter ego hade framstått som verkligt sårad och desperat. Nu blir han mest en opersonlig föredragshållare, trots att han använder sig av (för många) detaljer ur sitt eget liv.

Betydligt personligare blir det paradoxalt nog då Anna-Lena Efverman spelar en rad roller på Teater Brunnsgatan 4. Hon växlar snabbt från liten tuff Edith Piafclown till kriminalkommissarie på jakt efter en sjuk jävel. Den dominerande kvinnliga publiken känner sig uppenbart utvald och sedd och får till exempel gå in i rollen som massmordsoffer. Detta hindrar inte en man att brista ut i frustande skratt inför denna snutfilmsstereotyp. Efverman kommenterar glädjeyttringen med ett torrt: ”Blev du rädd, eller?”

Hennes föreställning, i regi av Sisela Lindblom, handlar om de vådliga konsekvenserna av att skilja män och kvinnor åt, att tilldela dem helt olika roller, i verkligheten och i fiktionen. Ett piller-ätande våp kan bli riktigt farligt, och en skådespelerska som gjort alltför många horor och skändade lik riskerar att hamna i ett själs-dödande företagsunderhållnings-träsk. Chansen att arbeta som berusat kvinnligt geni är liten.

Båda uppsättningarna vill roa, men jag skrattar mycket mer åt Efverman. Satiren är skarpare och mer oväntad, även om den bygger på kända klichéer. Det är litet småkul hemma hos Bolme också, mest därför att vissa situationer blir roliga även om man inte tror på givna skillnader mellan kvinnor och män.