Sex män i färgglada kläder med fräcka folkdräktsmarkörer som tofsar och mönster står på Dansens hus scen och ler spjuveraktigt mot publiken. Så stämmer de plötsligt upp i stark stämsång: ”Ivánku, Ivánku, z druhoj strany jarku, išla bym do tebe...”
Det är en slovakisk folksång, en nationell skatt i moll som uppenbarligen har stark betydelse för de fem dansarna och musikern, violinisten Simon Thierrée. Sången är ett kitt mellan männen, ett minne som förenar dem i nuet. Föreställningen som följer utvecklar sig till en mjuk, lekfull och poetisk undersökning av detta att dela en kollektiv gemenskap: nationell, yrkesmässig, manlig.
Rörelsen och livemusiken är i fokus; här uttrycks individualism både i de fysiskt mycket olika kropparna och i hur de dansar. Ändå är de ett; beroende av att omgivningen lyssnar, ser, följer. Dialog och trygghet är förutsättningen för att våga bryta sig loss och hitta sin egen röst.
Kompisgänget som bildar Les Slovaks dance collective kommer från Slovakien men har Europa som arbetsfält och Bryssel som bas – inget ovanligt i dansvärlden. Det som är ovanligt med gruppen är att fyra av dem träffades redan vid fem års ålder då de uppträdde på Vychodna-festivalen för folkmusik och -dans hemma i Slovakien. Tjugo år senare gick kvartetten den berömda P.A.R.T.S-skolan i Bryssel.
I Belgien anslöt den några år äldre Martin Kilvady och kollektivet fullbordades. Efter att var och en på sitt håll prövat vingarna hos bland andra Rosas, Ultima Vez och Akram Khan bildade de eget 2006.
Opening night, som nu turnerar i Dansnät Sverige, bjuder framför allt på dansglädje och innovativ rörelsekonst, även om de 75 minuterna känns väl långa i den lätt improvisatoriska strukturen. Föreställningen väcker tankar om hur konsten liksom samhället i övrigt rör sig mellan poler: globaliseringen föder längtan till rötterna. Men samtidigt är den kulturella identiteten i ständig förändring. Inte minst inom dans och musik där influenserna går såväl över gränser som mellan traditionella former och moderna uttryck.
Det blir tydligt i Opening night. Här tycks den slovakiska folkdansens karakteristiska knäklappningar, snabba fotarbete och höga hopp ha dragits genom ett moderniseringsprogram med en dos genusperspektiv. Ut kommer en märklig hybrid, där dansarna både skojar med den traditionella (manliga) tävlingsandan och berättar sina personliga historier i rörelse som kan vara streetcool, svävande eller bräcklig.
Ett av de vackraste partierna är när Martin Kilvady med slutna ögon lyssnar inåt efter impulser. Dansen växer nästan omärkligt fram i subtila detaljer, skör och vacker i nigningar till fiolens melankoliska stämma.
Tyngdpunkterna är konstant på glid, som i kontaktkedjorna av klängande, fallande, rullande kroppar. Det blir en gruppdynamik som humoristiskt framhäver dansarnas olikheter innan alla slutligen hamnar i en svettig hög. Också musiken, förstärkt med inspelade partier, är medskapare och egen röst för att utmynna i ett ironiskt (nationellt) patos.
Så blir Opening night både en kärleksförklaring till ett ”vi” och en fråga om hur man uttrycker det utan att förlora sin egen särart.
Les Slovaks turnerar till Linköping (23/2), Sundsvall (26/2), Umeå (28/2).
