Stålbergs är en helt vanlig enkel brukspatronfamilj som för tillfället är inhyst i en mycket ståndsmässig miljö: Tessinska palatsets barockträdgård. Där huserar några dagar den turnerande Kullehusteatern och dit kommer skådespelerskan Ester Larsson och vänder upp och ned på allting.
Anita Ekström regisserar Anne Charlotte Lefflers Skådespelerskan, som får ses som en del av den svenska teaterrepertoaren sedan den återuppväcktes på Stockholms stadsteater förra året. Bara det är ju roligt, och själva uppsättningen är full av väl arrangerad situationskomik. I Jens Ohlins och Linda Kulles bearbetning är tre barn, en fästman och en tjänarinna bortopererade, vilket gör familjen rätt modern, även om kostymer och frisyrer är 1800-tal.
Handlingen fokuserar på den fruktansvärda svartsjuka Anne Kulles fru Stålberg drabbas av när sonen Helge kommer hemdragande med något så onämnbart som en tiljans tjänarinna. Hennes förväntan inför sonens hemkomst från Staden förbyts i en besvikelse så stor, att ansiktet fryses i en tragisk mask. Inte blir det bättre av att maken, Stefan Isaksson, finner sig så väl i situationen och att dottern Agda, Emmelie Rosenberg, hoppar av förtjusning.
Calle Jacobssons Helge försöker uppträda som en stadig borgare, men är så upp över öronen kär att han inte kan kontrollera sin kropp, sina anletsdrag. Och det är inte svårt att förstå, för Linda Kulle intar scenen med den självklara charmen hos en Anne på Grönkulla eller Pippi Långstrump. Hennes Ester Larsson är nästan osannolikt fri i förhållandet till familjen Stålberg, men det är lätt att överse med, eftersom Kulle gör henne så suverän och så rolig.
Ester Larsson gör alltid entré från oväntade håll, vilket fungerar väldigt bra i den välansade barockträdgården med sin labyrintiska växtlighet. Hon bär kläder som skulle ha gjort Anne på Grönkulla hänförd, särskilt en grön klänning. Emmelie Rosenbergs roliga Agda vill vara som hon, medan Jacobssons Helge vartefter förvandlas till en avbild av mamman. Isaksson gör brukspatronen mycket trovärdig genom att ligga l-å-g-t.
Något av den samhälleligt förankrade komplikationen försvinner i den här kammaruppsättningen under bar himmel. Men personerna är väl utmejslade och trovärdiga i sina relationer. Mycket lyckad sommarteater!
