För 30 år sedan fick jag av tidskriften Nutida musik en fråga om hur jag såg på framtidens musik. Jag svarade att eftersom utvecklingen styrs av behovet av kompensation för en allmän otrygghet kunde jag föreställa mig nya modeller av Bachmotetter och Palestrinamässor.
Det betraktades då som ett radikalt svar. Men nu är vi nästan där, vilket säger mer om världens tillstånd än om konsten. Å andra sidan har hantverksskickligheten åter kommit till heders. Med detta följer förhoppningen att nya svenska klassiker ska slipas fram genom upprepade framföranden och inte bara dömas till makulatur efter uruppförandet.
Med Körsveriges hjälp skulle måndagskonsertens beställningsverk, Dona nobis pacem av Catharina Palmér, snart kunna läggas i klassikernas juvelskrin. Bakom styckets sinnrika konstflätning anar man ett mästerverk. Men också svårigheten i att sjunga extremt svagt, även för en elitkör som Lettiska radions kör vars lätta, ljusa klang är fjärran från traditionella genusmarkörer men nära vårt androgyna körideal. Man kan inte tänka sig en bättre representant för den körsjungande förbindelsen mellan Estland och Sverige än Tõnu Kaljuste, som på 90-talet var ledare för svenska radiokören.
Apropå estniska körkontraster bör arrangörerna ha fått en chock vid upptäckten att gästspelets enda körverk av Veljo Tormis endast ingår i den andra konserten och att nyheten Reminiscentiae är en personligt utformad och tydligt Sibelius-influerad svit för stråkorkester med färgklickar av flöjt, trumpet och slagverk.
Vad som hörde till vilken satsrubrik var dock inte lätt att höra. Efter att ha samlat ihop minst sexton aforistiska episoder, däribland en som kunde vara den nioårige tonsättarens första krigsminne, räknade jag till sex årstider.
Värre var att inte ha texterna till Arvo Pärts körstycken till hands. Visserligen följer den för 20 år sedan tillkomna Berlinmässan noga pingstmässans ritual. Men hur många känner den empatiska skildringen av Adams gråt som i början av förra seklet författades av en rysk bondson på den grekiska munkrepubliken Athos?
Den starka upplevelsen kunde ha varit ännu starkare med en gnutta förutseende.
