Kurt Weills och Maxwell Andersons klassiker ”September song” finns förstås med i programmet när storbandsledarna Magnus Lindgren och Peter Asplund bjuder in till en afton med ”September songs”, tillika säsongens första Blue House Jazz-konsert. Den är visserligen gömd i det medley som avslutar konserten, men den framförs fint av jazzvokalisten Isabella Lundgren.

Herrar Asplund och Lindgren, trumpetare respektive träblåsare, brukar ha olika teman för sina välbesökta fredagsmyskonserter och denna gång är det alltså hösten som ska uppmärksammas. Till sin hjälp har de husets storband, för kvällen med sexton män och kvinnor bakom notbladen, och fem kvinnliga vokalister. Tillsammans tar de sig igenom sånger med mer eller mindre tydlig koppling till den höst som just denna fredag lämpligt nog visat upp sig med blåst och regn.

De utvalda vokalisterna är förvisso högst kompetenta men ännu inte så namnkunniga. Störst personlighet visar den ovan nämnda Isabella Lundgren. Hennes säkra tolkning av ”The things we did last summer” får kvällens största bifall, vilket är helt i sin ordning. Med en röst snarlik Billie Holiday, fast gällare och starkare, suger hon direkt åt sig all uppmärksamhet. Det känns lite snopet att hon bara, förutom bidraget till den avslutande kavalkaden av jazziga höstmelodier, får en ynka sång att framföra. Det gäller förstås även de andra. Fast det blir ju så med storbandskonserter; att det är många solister som ska samsas om utrymmet.

Anna Pauline Andersson har ett helt annat, lite modernare, uttryck än Isabelle Lundgren. Hennes ”Someone like you” har en lätt Joni Mitchell-känsla över sig och pryds av ett dröjande sopransaxsolo av arrangören Claus Sörensen.

Lisa Collins ”Autumn wind” och Lovisa Lindkvists sensuella tolkning av Ivan Lins-låten ”Setembro” håller båda till i den brasilianska musikens domäner, luftigt och elegant arrade av Magnus Lindgren. Annelie Evaldssons version av Leon Russells ”A song for you” är snyggt souljazzig, men låten är utsliten och inkluderandet, som en sång från ”ålderns höst”, känns onekligen något krystat.

Peter Asplund framträder främst i rollen som konferencier, trumpetare och orkesterledare men är också en bra och personlig sångare. Här får vi höra honom i en utmärkt version av musikalmelodin ”I like myself”. Jag hade gärna hört honom sjunga den fina texten till ”Autumn in New York” också. Istället slarvas den melankoliska melodin bort i trumpetstämman och ett instrumentalt arrangemang som aldrig går i mål.