Farbrorpjäser är en egen liten genre på den svenska barnscenen, med klassiker som Sagan om den lilla farbrorn och nu senast bland annat Pygméteaterns Gubben och blomman och den lekfulla farbrorn i Liten igen på Stadsteaterns scen i Skärholmen.
Ofta är herrarna ensamma, boende i torftig liten lya där inredningen, klockorna och radions väderleksrapporter stannat någon gång på 1950-talet. De beige gubbarna döljer dock oanad fantasifullhet under den oansenliga ytan.
Per Dahlströms försynte Herman i Hemma hos på Teater Tre (för 3–6 år) är ännu en trevlig bekantskap. Han har sinne för finessen med en stillsam start som laddas av publikbarnens förväntningar, för att sedan i noga avvägd dynamik öka tempot i tokerierna tills skratten bubblar i salongen.
Herman ritar en vägbeskrivning, som fyndigt blir hans hus. Scenografin är enkel, en liten röd stugknut, vilken vecklas ut till en ljusblå stuginteriör med röda accenter. Texten är enkel och rimmad, med lagom styrfart. Det är ovanligt och vanligt samtidigt, igenkännbara vardagsritualer med skruv.
Spelet är omsorgsfullt, publiknära och detaljrikt, höjdpunkten är när radiorösten aviserar soppköksdags. Då utbryter ett donande och vispande i kastrullen, Herman saltar efter behag och extra roligt blir det när han ideligen måste klättra upp på sin rangliga pall för att nå saltet.
Det blir många små förtretligheter när tingen visar sig ha ett eget liv, något som minsta barn känner igen. Publiken är högljutt engagerad och hjälper Herman att räkna tills soppan är klar. Och nog blir det också den saltaste soppan i stan.
