Betyg: 4 av 6

På Nalen, dit man gick för att dansa på 50-talet, finns det på tisdagskvällen knappt plats att stå. Rosanne Cash är i Stockholm för första gången någonsin för att spela låtar från sin senaste skiva, The List. Skivan är fylld av klassiska countrylåtar, och listan som de är hämtade från skrevs av pappa Johnny på 70-talet. Oroad för sin dotters utbildning listade han 100 av världens, för honom, viktigaste låtar.

När Cash går på scenen, med puffigt hår och i kavaj med glitterapplikationer, ser hon ut att passa bra in i det country-ortodoxa Nashville som hennes pappa hade ett komplicerat förhållande till. Arrangemangen på hennes skiva är också traditionella, men där finns inget av det plastiga glittret. Tvärtom är Cashs röst ibland så avskalad att den balanserar på gränsen till tråkig.

Men när hon nu spelar listans låtar live syns det hur lätt det är för henne att sjunga countrymusikens arv, och den avskalade inramningen passar bra. Cash berättar historier, skrattar och gnabbas med sin man, John Leventhal, hennes enda komp, utan att verka medveten om att de inte är ensamma.

Men ibland är låtarna på Johnnys lista så enkla och rustika att de arbetar mot Cash. Det är folkmusik, sånger som kan sjungas av vem som helst, och det händer att det är blir svårt att komma ihåg varför det är just Rosanne Cash vi lyssnar på. Då är det faktiskt hennes egna låtar – även om hon ber publiken att inte göra jämförelser – som låter mest intressanta och relevanta.