Framgångsrika Teater Terrier har gått i graven och i dess ställe uppstår Institutet. Den nya produktionsgruppen drivs av den enda kvarvarande Terriergrundaren Anders Carlsson, i kreativt samarbete med dramatikern Ludvig Uhlbors.
Institutets första projekt vidareför det samarbete som Carlsson/Uhlbors påbörjade på Terrier 2006 med Den sista människans resa gjord obrukbar, där de teatralt försöker genomlysa de förment ruttna fundament som hela vår civilisation vilar på. Då handlade det om den västerländska människans politiska och religiösa trossystem, som skildrades i former av maktmissbruk, förtryck och antihumanism.
Nu är det romarriket som sätts in i Ludvig Uhlbors och Anders Carlssons speciella röntgenapparat. I fem avsnitt om en föreställning vardera ska romarrikets uppgång och fall utforskas nu under våren. Den estetiska ramen är hämtad från sadomasochism. Skådespelarna rör sig med och bland erotiskt laddade attribut, som dildos, kedjor, koppel, piskor osv.
Avsikten med iscensättningen skulle vara att studera vår kulturs underliggande strukturer av dominansrelationer, våldsförövare/offer. Aktörerna binder upp och förnedrar varandra, slåss, skär sig (på riktigt) med glasskärvor och masturberar (mindre framgångsrikt) under det att olika textfragment kommenterar kvinnlig sexualitet kontra moderskap, vargmänniskor, berättarteater, Institutets födelse, Israel-Palestina och annat jag inte riktigt begriper.
Teaterframställningen är inbakad i en klubbkväll, så att tre 30-minutersavsnitt är infogade mellan timslånga pauser där alla umgås. Stämningen är god, publiken mest ung. I ett inre rum har en S/M-studio byggts upp, där en vänlig ung kvinna i full S/M-utstyrsel visar upp nitkoppel, piskor och bondageapparater samt villigt svarar på våra frågor om rollspel, rädsla och smärta som kan vara förknippade med sexualiteten.
Efter de utdragna pauserna tillspetsas grymheterna på scen medan en alltmer vinförfriskad del av publiken flabbar förtjust. En blond ung man bredvid mig har lite svårt att sitta upprätt men säger längtansfullt att han vill se mer våld. Romulus och Remus, det är ju grejer det.
För egen del drar jag hemåt vid midnatt, oinspirerad, och känner mig varken klokare på romarriket, Institutet eller min egen avsky för ritualiserat våld.
Romarrike fullt av grymheter
Visa kommentarer
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet
