Efter ett kort förspel med Carl Nielsens symfoniska dikt ”Pan og Syrinx” från 1918 – en oinspirerad skiss till den senare modernismen – var det dags för tonsättaren och tidigare professorn i komposition vid Kungliga Musikhögskolan Sven-David Sandström, i veckan 70 år fyllda.
I programmets enda Sandströmverk (vilket var ganska lite för att vara annonserat som en födelsedagshyllning till just Sandström) ”Six Pieces för pianotrio och orkester” hörs intryck från Chopin till Karl-Birger Blomdahl och serialismen. Det uruppfördes i Köpenhamn 2010 och hade nu sin svenska premiär.
Sandström är ju en av våra främsta postmodernister och dess typiska stilblandning följer med honom. Huvudlinjen i verket är dock lyrisk för att inte säga smäktande. Trio Con Brio Copenhagen omfamnade det romantiska idiomet fullständigt med cellons nästan feta ton, legato och stilig sirlighet. Dirigenten Dausgaard höll orkestersatsen på ett minimum och de nästan tonlösa vävarna av stråkar var mycket suggestiva.
Thomas Dausgaard är annars ledare för danska radions symfoniorkester och Svenska kammarorkestern i Örebro, representerad i mångas hem genom skivbolaget Naxos. Han förbrukar mycket energi när han dirigerar, ger med hela kroppen uttryck för en impressionism som visserligen är målande men några gånger riskerar att blanda ihop klangfärgerna på paletten till en smet.
Ledningen är inte distinkt med resultatet att Brahms symfoni no 3 (1883), som uppförs efter paus, stannar i sin kostym, blir inget ytterligare än den romantiska symfoni den är. I sista satsens turbulens reder Dausgaard ut det bättre och blir tydligare.
Den här orkestern tycks må bra av en fastare hand – jag har skrivit om det förr, hur chefsdirigenten Sakari Oramos detaljarbete gett utdelning – och utan den blir musikerna osäkra i ansatserna.
Det hindrar dock inte att det ofta är mycket vackert. Inte minst noterar man enskilda insatser: bra orkestermusiker sticker inte ut men lyser när de får chansen.
Från konsert till konsert står det klart att stämledaren i oboen Jesper Harryson är en stjärna. Han går in och ut ur ljuset helt naturligt, och tillför alltid en tänkvärd tolkning till den musikaliska frasen.
