Det börjar med födelsedagsfirande: skålar och tal. Datanörden Leif, stöddige grannen Börje – alla ska betyga sin aktning för Niklas, en 45-årig man bland män. Även frun sällar sig till hyllarna, fast det var bara ironi, visar det sig. I själva verket vill hon skiljas, vilket knappast kommer som en överraskning för alla som följt hennes blogg javlaskitaktenskap.nu.
Det har inte mannen gjort. Han har ägnat sig åt dataspel och att vara manlig, och hustruns missnöje kommer som en chock. Men så småningom ska han drabbas av livsinsikt, tack vare den kloka dottern Emma. Hon blir hans ledsagerska på en arketypisk resa som först går ända ner till botten för att till slut landa i en ny födelsedag och kanske en högre grad av vishet.
Ungefär samma ensemble gjorde för några år sedan musikalen Freuds cigarr, som liknade en påhittig föreläsning kring Freuds idéer: överjag, oidipuskomplex, penisavund. Nu är det Carl Gustav Jung som är temat, och på soffbordet ligger hans bok Människan och hennes symboler.
Det här stycket förhåller sig dock friare till upphovsmannens teorier och blir också mer av ett relationsdrama, som inte bara innehåller könskamp utan även en generationskonflikt.
Den hopplöst patriarkaliske Niklas har konstruerat dataspel som är fulla av vapen, krig och aggression. Men även hans snart 18-åriga dotter har gjort ett – och till hennes spel behövs ingen mus och ingen joystick, bara hjärnvågor. Målet är anima, mannens kvinnliga aspekt.
Föreställningen är lång och vill mycket. Men trots alla ambitioner till jungiansk fördjupning blir dess utsagor ofta rätt triviala. Kanske regissören Boonstras teatertrick gör sig bättre när de appliceras på ett stycke med tydligare struktur?
I alla fall är det roligt att kliva in i Jan-Erik Sääfs musikaliska universum, med cello och cocktailsynt. Dataspelsvärlden markeras med mikrofonljud. Hanna Fred Ekman hanterar sin cello och rollen som frustrerad hustru med samma coola elegans, och Per Rosenius är inte bara pianist utan också läkare. Hanna Melin porträtterar på ett ytterst trovärdigt sätt den unga dottern. Och i centrum står den oförlikneligt publikfokuserade Jonas Nerbe.
