Många, många har sett filmen Farliga förbindelser – egentligen existerar fyra olika, alla gjorda under sent 1900-tal. Samtliga bygger på en brevroman från 1782 om begär och makt av fransmannen Choderlos de Laclos.
Teatergeniet Heiner Müller skrev 1981 en pjäs med titeln Kvartett som också den bygger på Laclos text. Müller gör en mycket modern version av intrigerna, en pjäs om människor som är fångar under sina kön och använder sin sexualitet som drog. Texten skildrar också ett hur erotik kan fungera somaktivt motstånd mot döden och jagförintelsen.
Salzburger Festspiele har nu gästat Elverket och Bergmanfestivalen med en minimalistisk version av Kvartett - också reducerad vad gäller skådespelarnas antal. Samtliga roller spelas av två personer eftersom regissören Barbara Frey tolkat handlingen som ett utagerat spel mellan två nutida individer som byter klänningar, byxor och roller med varandra som för att utforska alla aspekter av lust, njutning, maktutövning och underkastelser – samt olika skuggmarker mellan manligt och kvinnligt. Det ofta råa språket kontrasteras mot ett elegant, återhållet spel där känslor bara punktvis får lov att eruptera.
Ett långt, vitt bord står uppställt på Elverket – det hela påminner om en catwalk och leker med begreppen avstånd och närhet. Dialogen är förstärkt med mikrofoner men det är ändå svårt att höra alla filosofiska och lyriska utläggningar om kön och den närmast rituella hungern efter bekräftelser och förförelser.
Det är här stycket ibland blir oåtkomligt och svalt, avskuret från sin publik. Leken med det oäkta – att förställa sig och ljuga om autentiska känslor är huvudtemat. Inget pris är för stort för att uppnå ögonblicklig, sekundsnabb njutning.
”Vad har jag med min kroppsliga lust att göra” säger markisinnan Merteuil.Müller skrev en moralitet men också ett försök att förstå driften och dess roll för interaktion och icke-rationella beteenden. Rollerna på scenen försöker skapa en intellektuell överbyggnad till begären och dödsskräcken. De lyckas och misslyckas. Till sist står döden där – obeveklig.
Kvartett är en uppvisning om sexualitet som livslögn. Uppsättningen innehåller en del naket, juckanden men mest tvångsmässiga sådana. Freys tolkning är högintressant men ändå stundtals stum och lätt retorisk – och iskallt, vidunderligt framförd.
