Fjäderholmarna är citys närmaste skärgårdsö. Ett mini-Saltkråkan är byggt på det lilla skäret, färden dit är som att segla genom en sommarkväll målad av Zorn eller Krøyer. Det milda ljuset målar Saltsjön guldskimrigt blå ända fram till destinationen med sina faluröda bodar och olika matställen.
Skärgårdsteatern är en utomhusscen där Finlandsfärjor ständigt far bakom scenografin och luftballonger svävar över publiken – liksom ett gäng skräniga måsar som demonstrativt surar över att publiken gör intrång på deras revir.
Skådespelaren Fredrik Dolk har producerat iscensättningen för sommaren: den gamla hederliga 80-talsklassikern Hotelliggaren av Ray Cooney. Texten är översatt av en Sven Melander på gott humör och han svarar också för regin – med den äran. Det kan gott sägas först som sist. Hotelliggaren är en riktigt rolig utomhusfars med obligatorisk, rak publikflirt.
Hotelliggaren handlar om en politiker som tänkt vara otrogen trots att frun är med på Londonvistelsen. Sekreteraren Pigden får hjälpa till med planeringen av äventyret och det är han som med föredömligt nit ser till att alltihop blir en enda gröt av missförstånd, dörrspring och sex – vilket är extra besvärligt eftersom den bigotta parlamentsledamoten Lilly Chatterton också bor på hotellet där allt utspelas. Viktig för handlingen är också en stramt surmulen fransk servitör.
Cooney har samma förtjänster som yrkesbrodern Feydeau. Här skapas en vansinneskarusell där alla nödlögner börjar leva sitt eget liv. Rollgestalterna vet till sist inte om världen är galen eller om deras egen mentala hälsa är på upphällningen. Om man vill vara kritisk kan man diskutera kvinnobilden där trion damer alla är mycket sugna på att hoppa över skaklarna – hela tiden. Här skämtas också om bögar men utan all indignation.
Ensemblen plockar ner farsspelet till en rimlig nivå. Den som bär uppsättningen på sina veka axlar är Andreas Andersson som Pigden vilken spelas på skånska som en menlös, uppgiven underdog. Andersson ägnar sig åt ett suveränt och njutbart underspel. Han är på scenen nästan hela tiden och är mycket fysisk trots att han står mest liksom paralyserad.
Kim Sulocki är också helt underbar som servitören från helvetet, superbt otrevlig. Fredrik Dolk själv gör skickligt politikern som blivit maktfullkomlig. Sanna Ekman ger hustrun ett slags välspelad värdighet. Anna-Lena Hemström slarvar aldrig bort en roll – inte heller Lilly Chatterton. Hans Wahlgren gör hotelldirektören allt mer stressad.
Ta gärna en tur till det lilla hotellet på Fjäderholmarna, det är rak och opretentiös utomhusteater när genren är som bäst.
