Broadwaymusikalen Next to normal har hyllats och prisbelönats som ett modernt, psykologiskt kammarspel om ett angeläget ämne. Värmlandsoperan är rappt nog först med svensk premiär, men uppsättningen visar att det inte är ett helt lätthanterligt stycke.
Närmast påminner det om en musikaliserad lightversion av Albees Vem är rädd för Virginia Woolf? Egentligen är handlingen djupt tragisk. Diana har fastnat i ett trauma och en livslögn av förträngd sorg; hon kan inte acceptera att hennes ettårige son dog för 16 år sedan. Hennes vanföreställningar, nervsammanbrott och sönderfallande psyke rubbar familjelivet och hon tvingas till ångestdämpande medicinering och hård behandling.
Allt förmedlat via Tom Kitts genomkomponerade och rätt intrikata musik, som beskriver känslostämningar, ger ton åt undertexter och spänner från depressiva powerballader till elchocksrock och pop, med en del envetna melodislingor. Inom hemmets väggar finns också en parallellhistoria om dottern Natalie, som vuxit upp i den döde broderns skugga; osedd och psykiskt bräcklig.
Man spelar på Värmlandsoperans lilla scen, med den eminenta sjumannaorkestern placerad på två sidobalkonger. Fondväggarna till den tablettvita lägenheten färgas i längtansblått, sjukhusgrönt, blekgult och violett, som sedan viker inför sorgens tomma svärta.
Svårigheten som översättningen, regissören Svein Sturla Hungnes och ensemblen inte helt lyckas bemästra handlar om balansen mellan djup och yta. För att Next to Normal ska bli riktigt drabbande krävs nog en vassare översättning som undviker plattityder, men framför allt artister som både är starka sångare och skådespelare med förmåga till komplex och känsloladdad rollgestaltning.
Cecilie Nerfont Thorgersens Diana, liksom Christer Nerfont som hennes resignerade make, sjunger med nervig intensitet och gör verkligen musiken full rättvisa, men trots det hamnar rollerna farligt nära förutsägbara, kvasipsykologiska schabloner. Tove Edfeldt gör ett solidariskt porträtt av den tonårsknyckigt frustrerade dottern, som tinas upp av pojkvännen Henrik, spelad med tålmodig värme av Jonas Schlyter.
Men att Next to normal, som reklamen påstår, skulle vara musikalgenrens räddning och en ledstjärna för framtiden, är efter Karlstadversionen svårt att tro.
Musik: Tom Kitt. Text: Brian Yorkey. Övers: Fredrik Fischer, Linnea Sjunnesson. Regi: Svein Sturla Hungnes. Scenografi: Ola Bråten. Kostym: Unni Walstad. Kapellmästare: Jakob Petrén. Medv: Cecilie Nerfont Thorgersen, Christer Nerfont, Tove Edfeldt, Ole Aleksander Bolstad Bang, Melker Sörensen, Jonas Schlyter, mfl
