–Joyce Carol Oates följer oss! säger skådespelaren Cecilia Nilsson stolt och berättar om kontakten via blogg och mejl med den ständiga Nobelpriskandidaten som gästade Stockholms kulturhus så sent som i somras.
Vi sitter i den hemtrevliga salongen på Strindbergs Intima teater. Cecilia Nilsson, medspelaren Bo Corre och regissören Hedvig Claesson är alla stora Oates-beundrare. Och trots avståndet till den amerikanska universitetsmiljö som skildras i The widows – kanske med Oates eget Princeton förebild – känner de författarens närvaro i sitt projekt.
–Oates är cool. I sina romaner vill hon ha kontroll över allt, men när det gäller teater har hon stor respekt för vårt arbete. ”Gör vad ni vill”, har hon sagt, berättar Hedvig Claesson.
Den högproduktiva Joyce Carol Oates, känd inte minst för sina fantastiska kvinnoporträtt, omvandlade redan på 1980-talet en novell till pjäsen The widows, direkt för Meryl Streep. Denna hann göra några provläsningar i New York innan filmjobben kom emellan. Cecilia Nilsson kom över pjäsen och ville göra den, men visste inte var.
–På 80-talet var det faktiskt så att man tänkte: Vem vill sätta upp en pjäs med bara två kvinnoroller? Det har hänt mycket sedan dess inom teatern.
Cecilia Nilsson lyckades slarva bort manuset och åren gick. Under ett gästspel i New York år 2000 lärde hon känna Bo Corre, svenska som är medlem i anrika Actors studio. För tre år sedan gästade Corre och ett par kollegor just Strindbergs Intima teater med bland annat Homesick, en enaktare av Joyce Carol Oates.
I den vevan gjorde Cecilia Nilsson en källarstädning och återfann The widows – en ”skatt” hon nu köpt rättigheterna till och som passar perfekt för nybildade SOT, Siris originella teater, som trion bakom uppsättningen kallar sig.
–Vi vill lyfta fram kvinnor, lyder programförklaringen.
Det är lågbudget som gäller, men de är tacksamma för den öppenhet som Ture Rangström, chef för Strindbergs Intima teater, visat dem. Pjäsen kommer att spelas på engelska, vilket redan har fått skolklasser att nappa. Chansen att få se och diskutera Oates på originalspråket är mumma för ambitiösa engelskalärare.
The widows handlar om Beatrice och Moira, två kvinnor som levt via sina män men som efter deras död måste hitta nya vägar i livet, nya identiteter.
–Det handlar om hur man tar sig vidare ur en djup kris, att man kan komma ett steg vidare i att handskas med sig själv, säger Cecilia Nilsson.
Alla tre talar om textens spegelmotiv; att man blir människa genom andra. De två änkorna speglar sig i varandra och blir alltmer lika. Deras symbios blir hotfull för omgivningen.
–Universitetsmiljön är påträngande. Där finns ett socialt tryck, det tisslas och tasslas, beskriver Bo Corre som spelar den mer inåtvända akademikern Beatrice.
–Ja, det är ett ganska konformistiskt samhälle runt dem, och jag undrar om inte Moira kommer ut ur garderoben. Hon drömmer om att åka till San Francisco, säger Cecilia Nilsson om sin professorsänka, som gift upp sig socialt.
De beskriver pjäsen som rik, öppen för tolkningar och med mångfasetterade roller. Teaterchef Ture Rangström ser en koppling till Strindbergs kammarspel Den starkare, medan Stig Björkman, som kommer att hålla en litterär salong den 1 mars, beskriver texten som en Pintersk boxning med ord.
Ensemblen har strukit i både repliker och scenanvisningar. Kvar finns ändå en ström av ord att brottas med.
–Texten är svår, hal som en tvål. Upprepningarna liknar meanderslingor, beskriver skådespelarna, som likväl har fått blodad tand för att upptäcka fler pjäser av Joyce Carol Oates.
Trots att hon har skrivit mycket dramatik är Oates inte så spelad i USA, där teatern arbetar under mer kommersiella villkor än i Sverige.
–Så vi tänker åka över och visa hur man gör, säger trion hoppfullt.
