Det ska bli kungabröllop – också en stad som Uppsala känner den yrsel av förväntan, romantik och överdåd som våren bär. Kärleksruset drabbar särskilt fyra personer runt 50 som känner att det är nu eller aldrig. Problemen är deras nymoralistiska barn som förmanar dem till behärskning och händerna på täcket. Därför rymmer de till backarna runt Fyrisån, där det pågår en reggaefestival, haschröken ligger som en dimma över området där en konstig, pratsam typ vid namn Puck härjar.

Dritëro Kasapi har sakta men säkert erövrat en position som hantverkssäker och djärv ung regissör. Nu gör han Shakespeares En midsommarnattsdröm till anarkistisk blandning av politisk satir, ståupp och försvar för åldrad kärlek. Hela åtta komiker/dramatiker har varit med och skrivit om och till pjäsen som mycket väl fångar Shakespeares dionysiska sida och dessutom talar om könsroller och tid.

Kasapi & co gör om hantverkargruppen som repeterar en pjäs inför ett furstebröllop till en trupp kända partipolitiker som vill fira Victoria och Daniel genom att spela en pjäs. Problemet är att Sverigedemokraten Jimmie Åkesson vill vara med. Han får spela lejon – utan repliker. Iscensättningen driver vilt med dessa politiker, deras kroppsspråk och ovanor. Det är parodiskt och utan avsikt att vara rättvist och schysst.

Den shakespeareska skogen är ersatt av en labyrint av bajamajor. Här jagar kvartetten kärlekskranka varandra medan reggaemusikern Oberon blåser haschrök på dem. En efter en får de hålla varsin ståupp-monolog skapad efter deras olika rollfigurer.

Det är dessa närkontakter med samtiden som är den stora behållningen med iscensättningen och själva pjäsen blir mestadels en lekfull inramning, ett nät att fånga tiden. Texterna är rappa och fräcka, ibland bekännelser ur en medelålders ensamhet och förtvivlan. Puck själv riktar sig med samma vassa tunga till såväl 14-åringar som pensionärer.

Özz Nûjen verkar kalastrivas iklädd grön ballerinakjol. Han är helt genial som kurdisk Puck utan land och därför också utan gränser. Den övriga ensemblen består bara av sex personer som kastar sig mellan politikerkostymer och rollerna som halvgamla singlar.

Sarah Maya Jackson är skicklig som före detta 68-revolutionär med jobbigt prydlig son. Hon spelar också en Mona Sahlin där leendet stelnat till grimas. Gustav Levin är utmärkt som depressiv Demetrius men gör också Fredrik Reinfeldt. Den alltid skickliga Maria Sundbom spelar både Göran Hägglund och Helena. Aksel Morisses Oberon är en rastakung och en barnslig, jobbig och tröttsamt tjatig Jimmie Åkesson.

En midsommarnattsdröm är ingenting för den som längtar efter poetiska stämningar eller ung, skir kärlek. Kasapi blandar påhopp och ironi med ångesten hos dessa grå revolutionär över den generation börsmäklaryngel man närt vid sina bröst. Det är riktigt kul – en uppsättning om, av och för tiden.

Övers: Göran O Eriksson. Bearb: Erik Norberg, Gertrud Larsson, Dritëro Kasapi, Özz Nûjen. Regi: Dritëro Kasapi. Scenografi: Annika Nieminen Bromberg. Medv: Özz Nûjen, Aksel Morisse, Gustav Levin, Sarah Maya Jackson, Eva Fritjofson, Mats Blomgren, Maria Sundbom