Peter Pan flyger igen! Uppsala stadsteater satsar på James Barries klassiker om pojken som vägrar bli vuxen. Regissören Rüdiger Pape har klokt nog avstått från att försöka konkurrera med filmatiseringarna. Här utgår man från teaterkonstens lekar. Fantasin, liksom drömmen och teatern, är en frizon. Medan den Lyckliga Barndomen kan vara en illusion.
Hemma hos familjen Darling råder ett milt kaos. Hunden Nanna är barnvakt och försöker hålla ordning på storasyster Wendy och hennes två bröder. Fönstret står öppet mot fantasins universum och in från Landet Ingenstans flyger Peter Pan och älvan Tingeling, ett ettrigt fräsande ljussken. Peter lär barnen flyga till de borttappade pojkarnas rike; väggarna viker sig, verkligheten rämnar och glödlamporna blinkar som stjärnor i rymden.
Scenografen Christoph Schubiger spinner vidare på lekens förvandlingar. Tapetremsor blir en skog, en enorm tallrik räcker till alla borttappade pojkar när Wendy försöker lära dem lite bordsskick, men tallriken vänd upp och ner blir en farlig klippa i lagunen. Sjörövarskeppet skapas av familjen Darlings mattor som tornar upp sig till ett båtskrov.
Sagan om Peter Pan är ett drygt sekel och genomsyras av värderingar om exempelvis familjemönster och könsroller som knappast är i takt med tiden. Men man kan välja bort och lägga till och här låter man troheten till originalet brytas mot en lite fräckare, mer samtida ton. I Landet Ingenstans är det lekens dramaturgi som styr.
Göran Engman är en rolig Nanna som skakar päls och simmar hundsim i rödlurvig kalufs och rutig kostym, men är också berättare med ibland vuxet förnumstiga inpass. Han växlar mellan att vara en räddande vovve i nöden och chipsätande åskådare eller skjutjärnsreporter på plats i stridens hetta.
Julia Marko-Nords Wendy har en generöst översvallande leklust och en nyfiket okuvlig energi, Aksel Morisse är en snusförnuftig John och Elisabeth Wernesjös Michael en charmbubbla i pyjamas. Mats Blomgrens Kapten Krok är alldeles lagom ryslig och omgiven av pirater, som i likhet med Peter och de borttappade pojkarna helst vill ha en mamma.
Robin Kellers Peter Pan, hjälten i barnens lekvärld, är rotlös och rastlös, snudd på neurotisk med beröringsskräck och ömhetstörst. Desperat klamrar han sig fast vid den eviga barndomen, som ett utanförskap. Han ger sagan välbehövlig nerv och en knivsudd demoni.
